Månad: augusti 2017

Debatten kan stundvis bli ganska hård vid skolfrågor i Sverige och när det gäller utbildningsforskning likadant. I somras bemötte min handledare Pernilla Nilsson (professor i naturvetenskapens didaktik) Inger Enkvist (professor i Spanska) då Enkvist i stor dagstidning kritiserat den svenska utbildningsforskningen för att den till allra största del handlar om, enligt henne, annat än det som kan göra skillnad i klassrummet för elever. Nilsson bemötte detta och lyfte fram många goda exempel på praktiknära forskning som handlar just om undervisning. Det var bra gjort!

Som kommundoktorand lever man i två världar, både tillsammans med elever och lärare på sin skola men också som forskarstudent på väg att lära sig vetenskapliga metoder som ytterligare ska bidra till lärares och elevers lärande. Ett syfte med kommunfinansierad forskarutbildning är att forskarstudenten under utbildningen men framför allt efter examen ska kunna tillföra kommunen kunskap om forskningsresultat och genom att arbeta i processer för att utveckla det vetenskapliga arbetssätten i undervisningen. Denna veckan är jag på en form av omvärldsbevakning på den Internationella konferensen om Science

Education (naturvetenskaplig undervisning) ESERA i Dublin och har haft förmånen att själv presentera min forskning men också fått höra på både avslutade och pågående intressanta forskningsprojekt.

Det finns en mängd forskning, både svensk och internationell vars resultat kan berika lärandet och undervisningen i den svenska skolan. Väldigt förenklat skulle jag vilja peka på några varianter av detta.

I Sverige är aktionsforskning en stark trend för att utveckla det vetenskapliga förhållningssättet i klassrummen. Vi håller på att skapa ett vetenskapligt förhållningssätt där vi som lärare granskar och utvecklar oss själva medan vi arbetar i klassrummen med elever.

Learning studies är ett annat vanligt vetenskapligt arbetssätt där lärare utvecklar lektioner genom planering, analys och förbättring av lektioner i några cykler. I denna form mäter man också effekter på elevers lärande och ser om man kan förbättra lektionen så att elevernas lärande blir ännu bättre.

Ännu ett sätt är att prova olika insatser/metoder, exempelvis för läsinlärning för att försöka hitta och utveckla metoder som bidrar till effektiv undervisning. I denna typ av studier mäter man elevers lärande före och efter insatsen och för att man ska kunna jämföra med andra metoder har man ofta kontrollgrupper att jämföra med.

En fjärde viktig väg, som jag ser det, är att använda sig av svensk och internationell forskning och implementera och pröva det som andra kommit fram till är effektivt för elevernas lärande. Det krävs omvärldsbevakning och systematiskt arbete för att kunna avgöra om det finns mer effektiva sätt än andra.

Några av de spännande exempel på värdefull forskning som jag haft förmånen att lyssna på här på ESERA skriver jag kort om nedan.

Marianne Ödegård från Oslo universitet berättade om goda möjligheter att använda elevernas egna redskap i undervisningen. Hon hade undersökt elevers uppfattning och lärande i en problembaserad undervisning i NO där elever hade använt snapchat för att kommunicera i problemlösning. Resultatet pekade på att elever kände sig mycket mer delaktiga och autentiska när de fick använda de redskap som de är förtrogna med. Min reflektion är att vi på många håll i svensk skola går motsatta vägen och stänger denna möjlighet och eleverna lämnar ifrån sig telefonerna under skoldagen. Vi gör det med ett gott syfte, att bringa ordning men jag undrar om det inte är ett beslut grundat i fel slutsats och att ordningen i stället har med något annat att göra som kan beskrivas inom begrepp som ledarskap i klassrummet eller auktoritetsproblem.

Språkets vikt för lärande har flera forskare lyft fram och i ett symposium “Integrating approaches to literacy in science learning: Making the sum greater than the parts”. Diskutanten Brian Hand från University of Iowa betonade talarnas gemensamma fokus på språket och nödvändigheten för lärare i NO att vara medvetna om språkets kognitiva betydelse för lärandet i NO. Kan man krama hjärnan (squeese the brain) med knepiga frågor så att eleverna verkligen måste tänka, prata och “förhandla” både med sig själva och andra, underlättar det för elever att utvecklas och lära. Mustigare multimodala arbetsuppgifter och explicit undervisning för att elever ska få struktur på sitt arbete är av vikt. Skrivandet är välgörande som meningsskapare. Vi skapar mening medan vi skriver menade de och det stämmer väl överens med egen upplevelse. Fyra studier presenterades som visade på att dessa aspekter påverkar elevers lärande i NO.

Motivation, struktur och självständighet Haydee De Loof med flera från Antwerpen hade gjort en mycket intressant studie gällande elevers motivation. “Theachers´ motivating style and engagement and motivation in STEM” heter studien. Man hade gjort systematiska observationer av elever i undervisningen och såg starka samband mellan lärares struktur på undervisning och elevers motivation. Man såg också att elever som självständigt klarade sina uppgifter var mer motiverade att arbeta. Inte så konstigt men viktig kunskap när vi lärare planerar. Struktur i klassrum och på uppgifter kan man ju verkligen påverka och likaså kan vi tänka kring arbetsuppgifter och försöka skapa uppgifter där elever inte behöver hjälp för att klara uppgiften.

Om ett intressant sätt att dra nytta av läxhjälp talade, Ugo Collard-Fortin från Universté du Québec. I studien hade de använt läxhjälp som kommunikation till lärare om vad elever har svårt för och för att vidareutveckla undervisningen för att förebygga dessa svårigheter. Det som elever frågar mycket över måste vara det som behöver utvecklas i undervisningen, och därför skedde ett samarbete mellan lärare och läxhjälpare för att utveckla undervisningen. Det låter i mina öron som ett klokt sätt att få dubbel effekt av läxhjälp! Det blir ett lärande för både lärare och elever.

Mest har jag valt att gå på de paper sessions som jag kan ha nytta av i min egen forskning. Idag ska jag gå på ett symposium som handlar om olika forskning med hjälp videofilmade lektioner. Det kommer säkert att ge mig massor! Två intressanta dagar kvar!

Inlägget först publicerat på Englar bloggar 170824

ESERA-konferensen arrangeras vart annat år sen 1995, varje år på nytt ställe, i år i Dublin och nästa gång 2019 kommer den att gå av stapeln i Bologna  Till konferensen kommer forskare från hela världen med Naturvetenskap i skolan som intresse. Det är världens största konferens gällande Science Education.

Till en forskarkonferens ansöker man om att få tala. Man får skicka in ett paper, ett halvår i förväg, som därefter bedöms av två olika forskare. Om papret duger och passar in på konferensen bjuds man in att antingen presentera sin forskning i en föreläsning med dialog efter presentationen eller för att presentera sitt arbete med en poster. Man kan också ansöka om att bidra i ett symposium tillsammans med andra forskare.

Idag har jag för första gången presenterat mina resultat på ett språk som inte är mitt modersmål. Spännande, kittlande och väldigt bra för självförtroendet!

Att gå en forskarutbildning är lite som att ta ett körkort, att lära sig något helt nytt, ett nytt sätt att fungera på. Att vara en del av detta sammanhang är en ynnest. När man presenterar sin forskning för andra forskare har alla ett gemensamt intresse av att göra den bättre. Därför förhåller sig de som lyssnar alltid kritiska så att de kan komma med kommentarer och frågor som gör att forskaren kan förfina, förändra och förbättra sitt arbete. På det sättet blir man gemensamt intresserad och ansvarig på ett sätt även som deltagande lyssnare.

Det är också enormt intressant att som lärare och specialpedagog, intresserad av att hjälpa andra, elever och lärare att utvecklas och lära, själv få sitta i den lärandes utmanande position och på nytt få erfara hur det känns att inte kunna, att få feedback och bli bedömd av andra. Man kan säga att forskarkollegornas kritiska frågor är en form av formativ bedömning. Den är kritisk men med syfte att man ska få syn på var man är och att man kan komma längre och utveckla sin text ytterligare. Frustrationen man känner när man inte riktigt kan svara är stor, men glädjen blir desto större när man får till texten och den blir ännu tydligare och bättre.

En härlig känsla är att själv ha presenterat redan första dagen och nu kan ägna resten av veckan åt att lyssna och förhålla sig till andras arbete. Även denna position bidrar till ens eget arbete. Medan man lyssnar på andra och förhåller sig kritisk och intresserad kommer man också på olika aspekter som kan bidra till ens eget arbete. Redan har jag hunnit lyssna på flera intressanta forskare, ett exempel är Marianne Ödegård, professor i vid Oslo Universitet, som talade om hur elever som får använda snapchat för att skapa berättelser i ett undersökningsbaserat lärande känner sig mer delaktiga och autentiska. Hon menade att vi har en hel del att lära när vi lyssnar in hur elever upplever det.

Min studie handlar om att få syn på sin undervisning bland annat genom att höra hur eleverna uppfattar den. Att se sin undervisning genom elevernas ögon bidrar till att man som lärare får syn på sig själv på ett annat sätt än förut och därmed också kan förändra och förbättra den utifrån just elevernas perspektiv.

Sciences Teaching Through the Lenses of Students  är namnet på presentationen. Det är hittills preliminära resultat, men de pekar på att både lärare och elever utvecklar sitt metaperspektiv på undervisning genom att filma den, kunna titta på den i videoklubbar och reflektera tillsammans. Att få höra elever prata om sin undervisning gör att man vidgar sitt perspektiv och ens handlingar i klassrummet som är omedvetna kan bli medvetna och därmed möjliga att förändra och förbättra. Även eleverna gynnas på ett sätt eftersom deras metakognitiva förmåga troligen utvecklas när de de pratar om lärarens handlingar. När de vet mer om dessa har de troligen lättare att tillgodogöra sig den.

Inlägget är först publicerat på Englar bloggar 170822