I fredags hade Lärande och familj en kick off där samarbete fokuserades. En samarbetsmodell har utvecklats under några år och nu är det skarpt läge för att använda nya processer för att förbättra samarbetet inom lärande och familj.
För att kunna samarbeta behöver man något att samarbeta kring och eftersom både grundskola, elevhälsa och socialtjänst uppmärksammat att skolnärvaron har sjunkit och den frånvaro från skolan som kan ses som problematisk har ökat har vi enats om att skolnärvaro ska vara det innehåll där vi förbättrar vårt samarbete.
Dagen inleddes med att verksamhetscheferna Daniel Nilsson, Barbara Boron och Fredrik Thornberg beskrev varför det är viktigt att skapa gemensam förståelse, tydliga rutiner och strukturer för samarbete. Samarbete är svårt eftersom samhällets organisering i verksamhetsområden inte stöder samarbete. Även om vi är mycket professionella och arbetar hårt är det lätt att vi arbetar bredvid varandra istället för att göra det tillsammans.
Samarbetsmodellen presenterades av Eva Pennegård och Pernilla West som lyfte vikten av att med hjälp av samarbete öka skolnärvaron. 10 % frånvaro under en termin är enligt forskning att betrakta som en risk för att frånvaron ökar och kan bli problematisk. Vi behöver därför arbeta tillsammans på både främjande, förebyggande och åtgärdande nivå.
En av de nya samarbetsprocesserna som beskrevs var omtankesamtalet. Ett nyfiket undersökande samtal där både barn, föräldrar och professionella inom grundskola, elevhälsa och socialtjänst kan mötas och skapa förståelse för barnets behov och därmed hitta insatser att sätta in tidigt, redan vid risk. Detta för att undvika att problem uppstår. Att kunna genomföra tidiga insatser är också något som forskningen uttrycker är avgörande för att undvika att större och mer komplexa problem uppstår.
Alla medarbetares tankar om vad som är viktigt i ett samarbete.
Efter en välbehövlig fikapaus fick alla därefter uppleva en föreläsning av Nicolas Lunabba. Nicolas är bland annat författare, verksamhetsledare för HelaMalmö, sommarpratare, debattör, årets medmänniska 2021.
Det var många ögon som tårades av hans gripande berättelser av hur ett barn behöver bli sedd, finnas med i samhällets berättelser, ha trygga relationer till en vuxen och goda förebilder för att utvecklas till en människa som vill och kan ta ansvar för sig själv.
Föreläsningen var också hoppingivande för det går att göra skillnad. Även om Nicolas föreläsning till stor del handlade om hur han hjälpt en ung pojke att bli en ung man beskrev han tydligt att det inte är hjältar som är det han menar behövs. Nicolas menar att det är strukturella förändringar, samarbete och vilja som krävs för att se till att vi inkluderar och hittar stöd för alla barn i skolan. Detta kan inte skolan klara själv, vi måste samarbeta.
Några blev lyckligt lottade och fick en present, en ”Vi gör det tillsammanspåse” med Nicolas bok Blir du ledsen om jag dör.
Nu påbörjar vi och ser fram emot ett intensivt arbete med att se till att vår samarbetsmodell blir på riktigt och att vi tillsammans också undersöker vad i den som är gynnsamt, förändrar det som inte är det och utvecklas och lär oss tillsammans!
Text: Eva Pennegård
Bilder: Per Pennegård