I Ängelholm genomför vi ett långsiktigt förbättringsarbete där vi vill skapa goda möjligheter till samverkan mellan olika professioner i ett barn- och elevhälsoarbete. Syftet med detta är att möjliggöra för alla elever att kunna delta i undervisningen.
Vi vill skapa Tillgängliga Lärmiljöer!
En elev sa till mig när hen skulle berätta vad det var som var hjälpsamt i skolan, att det var att lärare kunde göra undantag. Det var ju fint men på ett sätt ändå inte. Varför ska en elev behöva känna att det görs undantag? Önskvärt är att varje barn kan känna att det läraren gör är något som är självklart för att hjälpa och att det inte per definition är ett undantag.
Alla barn- och elevhälsoteam i Ängelholm fick igår eftermiddag ta del av Ingrid Hylanders kunskaper om elevhälsoarbete och i sin föreläsning gav hon många bra perspektiv men det som jag gärna vill lyfta upp i denna lilla korta blogg-text är vikten av att se elevhälsoarbete som något som vi alla gör tillsammans, där lärare är experter på undervisning och lärmiljöer och där elevhälsopersonal med sina olika kunskapsområden kan stödja läraren i sitt arbete och bidra till att läraren kan nå framgång med alla barn.
Elevhälsoarbetet startar i klassrummet, i kärnverksamheten, i undervisningen. När läraren undervisar och eleven lär skapas hälsa och kunskap och dessa går sen hand i hand och fungerar som motor för varandra. Det är omöjligt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. Men det man säkert vet är att hälsa och lärande har starka samband. En elev som lär utvecklar sin läridentitet och känsla av kompetens vilket leder till ett välmående som i sin tur underlättar lärande och leder till bättre hälsa!
Under förmiddagen lyssnade alla lärare på Adrienne Gear som föreläste om Reading Power och Thinking Power. Adrienne betonade vikten av att undervisningen ska hjälpa elever att stretcha sin tankeförmåga och bidra till att elevers metakognitiva förmåga stärks. Denna kunskap är något som, om lärare kan omsätta det i sin undervisning, leder till elevhälsa. Inget är bättre än lärare som i undervisning når fram till kärnan i elevens förmåga att lära. Då kan magi skapas! Magi som kan leda till lärande och hälsa!
Elevhälsoarbete kan, som jag ser det, inte genomföras av EHT utan det är ett arbete som EHT ska göra tillsammans med lärarna.
Elevhälsoarbete är skolutveckling med barnet i centrum. Våra viktiga barn!
Är du intresserad av att läsa mer om vårt förbättringsarbete som till viss del är finansierat med SIS-medel kan du ta del av vår delrapport. Hör av dig via mail till eva.pennegard@engelholm.se
Referenser
Gear, A. (2015). Reading Power. Pembroke Publishing. LTD.
2020 genomförde jag på uppdrag som lektor inom FoU en utredning gällande både hur läget var i Ängelholm avseende de två kommunövergripande särskilda undervisningsgrupper som fanns samt hur det nationella vetenskapliga läget såg ut gällande resursskolor och särskilda undervisningsgrupper. Utredningen skulle vara vägledande inför beslut om kommunövergripande särskild undervisningsgrupp och inför beslut om utveckling av skolornas elevhälsoarbete. Rapporten heter; Utredning om resursskola – en kommunövergripande särskild undervisningsgrupp.
Den blev en av utgångspunkterna inför det förbättringsarbete som nu har pågått under ett år och som vi kallar för; Tillgängliga lärmiljöer; barn- och elevhälsokompetens som en förutsättning att nå framgång med alla barn och elever.
Inlägget först publicerat på Englar bloggar 210929
Inom FoU Ängelholm arbetar vi med att ge stöd till för-, grund- och gymnasieskolor med att utveckla sina möjligheter till att vila på vetenskaplig grund och att bidra till att beprövad erfarenhet skapas.
I denna text som är publicerad i FoU Skånes blogg svarar vi på tre frågor.
Hur tolkar ni begreppet ’vetenskaplig grund’ i er kommun?
Vad betyder det för förvaltningen och skolor/förskolor?
Vilka effekter har arbete med skola på vetenskaplig grund gett? Hur främjar detta arbete skolans och förskolans utveckling i er kommun?
I FoU-gruppen som leds av Anki Wennergren arbetar Frida Wiren, Marie Börjesson, Paulina Narkaj Adolfsson, Henrietta Carolsson Godolakis och Eva Pennegård
Under en heldag, den 3 mars, hade vi förmånen att få lyssna till Adrienne Gear, en kraftfull föreläsare som talade på temat språk- läs- och skriv-undervisning. Adrienne arbetar som lärare, lärarutbildare och författare i Kanada och har bland annat skrivit de didaktiska böckerna Reading Power och Writing Power. Den första är redan översatt till svenska och den andra är på väg.
Adrienne lyckades gestalta det jag tänker är undervisning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet när den utvecklas som allra bäst. Hon använde sig av framför allt en läsforskares teorier, David Pearsson, och översatte dessa till praktiska undervisningsmoment i klassrummet. Dessa praktiska undervisningsmoment har hon utvecklat utifrån Pearsons forskning och därefter prövat, omprövat och utvecklat och med detta skapat en enormt rik erfarenhet och kunskap. Denna kunskap har hon därefter skrivit ner till oss andra lärare för att inspirera oss och låta oss pröva.
Jag vill lyfta fram några citat och några metaforer som hon använde under föreläsningen. Det är omöjligt att återge föreläsningen i någon helhet utan blir ni intresserade rekommenderar jag att ni lånar och läser Adriennes böcker. Det finns också några föreläsningar som ligger ute på Youtube som man kan lyssna på. Citaten jag har valt är kopplade till elev- och kunskapssyn mer än till någon särskild aktivitet eller något moment som utövas i klassrummet. Metaforerna är hämtade direkt från undervisningen som hon berättade om.
I don´t know how you can teach if you don’t know what they know
Citatet kopplar jag till kärnan i det som är formativ bedömning använd i undervisning. Om jag som lärare inte tar reda på vad eleverna redan kan vet jag ju inte heller hur jag ska lägga upp min undervisning. Vi behöver därför kartlägga, testa eller bedöma elevernas kunskaper, inte enbart för att berätta för eleverna vad de kan och vad som är nästa steg i deras lärande, utan precis som Adrienne beskriver för att veta hur och vad vi ska undervisa om.
I vår kultur, i den svenska skolan, är min erfarenhet att vi oftast tänker att vi först måste undervisa och därefter mäta vad eleverna har lärt sig och därför får ansatsen av att testa eleverna innan de har fått undervisning en hel del kritik. Några menar till och med att det är orätt att testa eller pröva elevernas kunskap innan de har fått en chans att lära sig. Andra menar att vi testar för mycket och att det handlar om att vi är influerande av det som kallas New Public Management. Kartläggning av elevers kunskaper och resultat kan helt enkelt användas på olika sätt, en del gynnande och utvecklande för undervisningen och andra sätt inte. Adrienne beskriver nyttan med kartläggning av elevers kunskap när den används för att planera undervisningen.
Jag håller helt med och instämmer i Adriennes citat och förstår att undervisningen blir långt mycket bättre när man som lärare kan utgå från elevernas kunskapsläge när man lägger upp sin undervisning. Tankevändan är att se det som att det är undervisningen vi kartlägger och att vi använder elevresultat till att analysera vad undervisningen hittills lett till och med hjälp av detta tänka kring hur den behöver utvecklas.
Adrienne pratar under hela dagen om just undervisning. Det är uppenbart att hon brinner för undervisning. Det får mig att tänka på professionalitet och yrkesstolthet. Hon utstrålar styrka, engagemang, kunskap och vilja till god undervisning under hela föreläsningen och rör sig mellan att levandegöra hur hon tänker kring elevers reaktioner och hur hon på olika sätt möter dessa i undervisningen. Hon klurar hela tiden på hur hon ska göra det tydligt för elever, vad de tränar på och vad de utvecklar. Det ska inte finnas någon tvekan hos någon elev om vad det är som ska utvecklas och läras. Hennes tankar om undervisning inkluderar en variation av elever. Man hör henne aldrig prata om särskilda svårigheter hos elever utan hela tiden istället om utmaningar i undervisningen.
Anteckningar
Hon beskriver hur hon på olika sätt omsätter en tydliggörande pedagogik. Hon ger till exempel elever bilder av hur hjärnan fungerar när vi lär. Genom att åskådliggöra detta med både bild och samtal underlättar hon för elever att förstå sin metakognitiva förmåga och ger dem knep som de har nytta av i sitt lärande.
Hon har bilder för olika sätt att läsa. Är du bokläsare eller hjärnläsare nu, frågar hon sina elever. Hon berättar för dem att när man ”bokläser” läser man orden i boken och när man ”hjärnläser” läser man orden i boken och tänker kring betydelsen av den. Med detta synliggör hon två viktiga aspekter av läsningen för eleverna, avkodningsförmågan och läsförståelsen. Hon synliggör för elever att man behöver träna och utveckla båda dessa förmågor.
Bokläser – hjärnläser
En annan bild som hon använder för att stödja eleverna metakognitivt är att hjärnan har tre olika fickor med olika innehåll, minnesfickan, faktafickan och fantasifickan. I Minnesfickan finns händelser och upplevelser man varit med om sparade, i faktafickan har man sparat fakta om olika saker och i fantasifickan hittar man sin fantasi som kan hjälpa till när man ska hitta på en egen berättelse.
Fickor med olika innehåll
If you are teaching and not learning, you are not teaching
Med de orden beskriver Adrienne undervisning och lärande och hur dessa båda påverkar varandra. Om du ska undervisa behöver du lära något om vad elever kan och hur elever lär. Om du tror att du redan vet detta kommer du att ha svårare att nå fram till elever. Adrienne ger också exempel från sin egen tid som ny lärare när hon satte igång elever i att läsa och svara på innehållsfrågor och trodde att detta var undervisning i läsförståelse. Hon kom på eller lärde sig att detta arbete inte var så utvecklande för elevernas lärande utan betydde mest för att hon som lärare skulle återhämta sig i ett intensivt arbete. Idag betraktar hon inte detta som undervisning utan menar att det mer har karaktären av ett görande. Hon betonar att hon som lärare inte hela tiden, varje minut undervisar aktivt, utan hon iscensätter också elever som aktiva lärpartners till varandra. Elever måste få tänka och prata för att utveckla språket och det gör de i hennes klassrum i stor utsträckning. Innan eleverna skriver en text planeras den noggrant med visuella stödstrukturer och därefter pratar eleverna igenom texten med minst två klasskamrater innan texten slutligen skrivs.
Fill your brain with Reading Power! Your reader is the most important part of your writing!
Adrienne har byggt upp sin undervisning utifrån vad Pearson har visat i sin forskning om läsförståelse, därefter har hon tillägnat sig stor kunskap och erfarenhet genom att undervisa, reflektera över sitt resultat, pratat med kollegor, skrivit ner sina erfarenheter, säkert prövat och omprövat och nu har hon gett ut flera böcker om sin undervisning.
Reading Power!
Vi som lyssnar och lär, vad ska vi göra för att fortsätta hennes viktiga arbete? Hur kan vi bygga vidare och skapa beprövade erfarenheter i vårt sammanhang? Det skulle vara spännande om vi kunde göra något tillsammans. Ge mig gärna dina reflektioner här i bloggens kommentarsfält eller till mig på e-post så kan vi prata vidare om det som är så intressant med vårt jobb. Hur kan vi bidra till att fler elever får känna glädjen och lusten med att läsa och skriva!
Eva Pennegård, specialpedagog och lektor i Ängelholms kommun.
Referenser Pearson, P. D. (1991). Developing expertise in reading comprehension: what should be taught?: how should it be taught?. Center for the Study of Reading Technical Report; no. 512.
Gear, A. (2019). Reading Power. Aktivera elevernas tänkande när de läser. Stockholm. Natur & Kultur.
Inlägget först publicerat på Englar bloggar 200308
Den 13 augusti var det Utbildningsforum i Ängelholm och jag hade förmånen att få berätta om min forskning för intresserade kollegor i kommunen. Här kommer en populärvetenskaplig text om min studie.
Läraren får idag stor uppmärksamhet i både forskning och media som en betydelsefull och rentav avgörande faktor för elevers lärande. Men vad som kännetecknar en skicklig lärares handlingar i undervisningen framkommer inte lika tydligt i rapporteringen.
Vad kan en lärare som ingen annan kan?
Alla som läser detta har troligen egen erfarenhet av att ha gått i skola och många också av att undervisa. Ett erkänt sätt att beskriva ämneslärares särskilda kunskap om undervisning är begreppet PCK, pedagocical content knowledge. I teorin om PCK beskrivs att ämneslärare har två stora kunskaps-komponenter i sin kunskapsbas, ämneskunskaper och pedagogiska kunskaper. När det två gifter sig blir summan större än 1+1 och den speciella kunskap som ämnesläraren har när det gäller undervisning, den så kallade ämnesdidaktiken träder fram. I texten nedan använder jag begreppet lärare även om det underförstått är ämneslärare, alltså lärare som undervisar i ett specifikt ämne som avses.
Från 1980-talet då begreppet PCK definierades och fram till idag har begreppet utvecklats och förändrats. 2015 gjordes ett försökt att ta fram en bild av vad som då var konsensus bland PCK-forskare i världen gällande begreppet. I den bilden har PCK satts in i ett större sammanhang där man beskriver att lärarens PCK skapas och utvecklas kontinuerligt i en ständigt pågående process. En process som också beskriver att erfarenheter av undervisning bidrar till lärarens kunskapsutveckling samt att även elevens roll och utveckling påverkar lärarens utveckling av PCK. Pilarna i figur 2 illustrerar hur de olika komponenterna samspelar och bidrar till processen. I min forskning har jag undersökt hur lärare och elever reflekterar över de handlingar som de anser gynnar elevers lärande. Jag har också undersökt hur lärare reflekterar över elevers tankar om undervisningen.
Figur 2 Konsensusmodellen beskriver den konsensus som råder gällande PCK och i vilken process den utvecklas.
Hur kan man få syn på vad en lärare gör?
För att undersöka lärarens handlingar och hur elever och lärare tänker kring detta har metoden videoklubb nyttjats. I en videoklubb använder lärare och elever film från under-visning som underlag för reflekterande samtal. Man träffas i grupp och ser på filmen med en gemensam frågeställning. I gruppen kan man när som helst stanna filmen och sätta ord på det man ser och vill belysa.
Frågeställningen i denna studies video-klubbar har varit:
Vad gör läraren som du tycker gynnar elevers lärande?
I studien ingick tre lärare och tre klasser på högstadiet vid tre olika skolor i en småstad i Skåne. Både lärare och elever deltog frivilligt i studien. Lärarna som var behöriga i både i NO och matematik bestämde sig för att det var undervisning i fysik som skulle filmas och användas som underlag för reflektionerna. Underlaget för videoklubbarna var tre filmade lektioner i fysik i åk 7 och 8. Med hjälp av de tre filmerna fick de tre lärarna och elever från de tre klasserna sätta ord på de handlingar de menade bidrar till elevers lärande. Lärarna fick därefter ta del av elevernas reflektioner genom att läsa deras nedskrivna samtal. Videoklubbarna och intervjuer med lärarna ligger till grund för resultatet.
Vad lyfter lärare och elever fram?
Lärarna menar att de har nytta av att reflektera över sin undervisning gärna i dialog med kollegor och ser att det gynnar deras utveckling. Lärarna lyfter också värdet av att se sig själv på film och menar att de får ett utifrånperspektiv som när det bearbetas med kollegor är värdefullt för en fördjupad förståelse för undervisningen. Men de säger också att de som kollegor är färgade av sina förgivettagande om vad som är bra handlingar i undervisningen. Som lärare letar de i filmen efter sådant som de redan ”vet” är bra. Exempelvis berättar lärarna att forskningen säger att formativ bedömning är bra, då söker man efter det när man letar efter gynnande handlingar i filmen och sätter ord på dessa. Detta innebär att lärarnas förkunskaper och erfarenheter kan ställa sig i vägen för andra perspektiv.
”På något sätt så glider vi ju in i saker som vi redan vet är bra. Fattar du lite vad jag menar. Vi vet att det är bra att förstärka, vi vet att det är bra med begrepp.” (citat från lärare)
Därför menar lärarna att elevernas perspektiv är värdefullt och till viss del nytt. De har inte tidigare lyssnat på elever när de reflekterar över lärarens handlingar i undervisningen och hur dessa gynnar elevers lärande. Lärarna menar att elever ser undervisningen mer ur ett individuellt perspektiv och beskriver på vilket sätt olika handlingar uppfattas av dem. De har djupare tankar om vad läraren gör och varför, än vad lärarna har förväntat sig. I sina reflektioner är de intresserade av undervisningen och har tankar som lärarna gärna lyssnar till och tar till sig av. Det är inte så att alla elever beskriver handlingar och hur de gynnar elever helt samstämmigt. Att höra elevers uppfattningar menar lärarna höjer lärarnas kunskap om elever och om hur elever uppfattar undervisningen.
”Elever är en guldgruva att ösa ur om man vill utvecklas professionellt” (citat från lärare)
Undervisning och lärande – två sidor av samma mynt!
Arbetssättet med videoklubbar kan komma att gynna elevers inflytande över undervisningen och bidra till att kunskapen om förhållandet mellan undervisning och lärande fördjupas. Detta i sin tur leder till att lärare lär om hur elever förstår undervisningen och även till att elever blir medvetna om och lär om lärares undervisning. För att kunna undervisa behöver du veta något om hur elever lär. Likaså behöver du för att kunna lära, förstå något om hur undervisning fungerar.
Vad har jag för nytta av detta?
Vill du utveckla din undervisning som lärare är elever en källa till utveckling. Eleverna kan sätta ord på hur de uppfattar undervisningen. När läraren tar del av elevers reflektioner, lär läraren sig något om hur undervisningen uppfattas och kan justera den samtidigt som eleverna tränar sig att se på undervisningen utifrån och kan på det sättet utveckla sin förståelse för undervisningen och få lättare att tillgodogöra sig den.
“Jag tycker att det är bra när man gör sånt här. Det tycker jag nästan att man borde göra i alla ämnen. För då får ju lärarna faktiskt reda på vad som är bra och vad som är dåligt med deras undervisning. Precis som vi får reda på vad vi gör bra och dåligt så behöver egentligen lärare också få det.” (citat från elev)
Studiens resultat visar att elever kan vara en källa till professionell utveckling för lärare! Ett sätt kan vara att fråga elever hur de upplever någon handling i en lektion. Kanske kan de få skriva en minut om detta till läraren.
Lyssna mer till elever och jag lovar att du lär!
Eva Pennegård Specialpedagog i Ängelholms kommun och licentiand vid Lunds Universitet
Referenser om du är intresserad! PCK – Shulman, 1986 Videoklubb – van Es & Sherin, 2010 Konsensusmodellen – Gess-Newsome, 2015
Inlägget först publicerat på Englar bloggar 210918
Tillsammans med Liselotte Olsson och Karina Jönsson deltog jag i Lärarnas skolutvecklingskonferens den 14 oktober 2017. Det var den första konferensen i en serie som vi hoppas kommer att fortsätta. Nästa konferenstillfälle är redan planerat och fastställt till den 16 mars 2019. Konferensen arrangeras av Kommunförbundet Skåne tillsammans med VIS (vetenskapen i skolan).
På konferensen talade vi om skolans satsning på att vända resultatet i matematik genom att satsa på undervisningen redan i förskoleklass. Genom att ge eleverna en god grund att stå på hoppas vi kunna ge fler elever bra självförtroende och flyt i sitt lärande i matematik.
Hur bidrog konferensen till vårt arbete? Genom att vi först fick skriva ett paper som ansökan till konferensen bidrog detta till en skriftlig reflektion och dokumentation som troligen inte annars hade blivit av. Ansökningsförfarandet innebar också att vår text kritiskt granskades och vi fick återkoppling. Denna gjorde att vi kunde se på vår text och vårt arbete med hjälp av kritiska ögon utifrån vilket gav oss nya perspektiv och tankar. Därefter gjorde förberedelserna inför att vi skulle hålla ett föredrag att vi ännu en gång reflekterade över vad vi hade gjort för att kunna berätta detta för andra intresserade lärare. Vad var det intressanta med vårt arbete? Vad ville vi lyfta fram och problematisera? Sedan kom konferensdagen som innebar att nyfikna kollegor lyssnade på oss. Sessionen var indelad på så sätt att ungefär halva tiden var avsatt så att deltagarna kunde ställa kritiska frågor till oss vilket ytterligare gav intressanta samtal och nya infallsvinklar på arbetet.
Att skriva en utvecklingsartikel. Nästa steg för oss var att vi blev utvalda att skriva en utvecklingsartikel. Vi skulle med 3000-5000 ord beskriva och reflektera över vårt arbete i en artikel som skulle publiceras. Till vår hjälp utsågs en skrivstödjare med forskarutbildning. Arbetet med artikeln var ett arbete som ytterligare gav kunskap genom nya samtal, kritisk granskning, textskrivning och omarbetning.
Beprövad erfarenhet, ett kollektivt minne Artikeln fungerar nu också som skolans kollektiva minne där vi har kvar kunskaperna och erfarenheterna från projektet i text och kan dela dem med andra. Att delta i konferenser och att skriva utvecklingsartiklar är en väg som på sikt kan skapa en beprövad erfarenhet.
Boksläpp och Releas-mingel Nu är artikeln färdig och vi har varit på boksläpp! Den handlar om hur vi med hjälp av en forskningscirkel genomför systematisk undervisning i matematik i förskoleklass genom att använda den didaktiska modellen Tänka, resonera och räkna i förskoleklass.
I tisdags arrangerade vi på Strövelstorps skola en kompetensutvecklingsdag med temat Tonårshjärnan. Speciallärare och specialpedagoger från flera kommuner var inbjudna. Som gäst och utbildare hade vi Malin Gutestam, lärare i idrott och hälsa med en magisterexamen i Neuroscience in Leadership. Vill du läsa mer om Malin hittar du hennes hemsida här.
Malin Gutestam
Malin har lyckats koppla väsentlig forskning till sin praktik där hon utvecklat och prövat en metod för att hjälpa tonåringar förstå hur hjärnan fungerar, vad hjärnan behöver och hur de kan hjälpa sig själva både att studera och att må bättre. Hon har själv prövat sin metod på ett systematiskt och vetenskapligt sätt vilket gör hennes arbete trovärdigt och mycket intressant.
Malin berättade under dagen om intressant forskning där fler resultat pekar på hur vårt sätt att uppfatta verkligheten påverkar kroppens svar.
Excercise and Placebo
Ett exempel handlade om hur städare på ett hotell uppfattade sina arbetsuppgifter. Man gav två grupper städare olika slags information om arbetsuppgifter. En grupp fick veta hur många kalorier man bränner av att dammsuga, gå i trappor, bädda sängar. Detta jämfördes med träning och slutsatsen var att ett arbetspass är likvärdigt med flera träningspass i gymmet. Den andra gruppen fick mer allmän information om arbetsuppgifterna. När man gjorde uppföljning på vikt, blodfetter mm visade det sig att den grupp som fått info om att arbetsuppgifterna kunde räknas som träning hade fått bättre kondis och gått ner i vikt medan den andra gruppen var oförändrad (Langer & Crum, 2007).
Unga hjärnor
Malins egen studie kallar hon för Unga Hjärnor. Upplägget har hon hämtat från ett projekt som heter Healthy Mindplatter vilket utvecklats av Dan J. Siegel och David Rock i USA.
Ramverket kan liknas vid en tallriksmodell där sju olika aspekter behöver tas med i beaktande för att hjärnan ska fungera optimalt. De sju aspekterna kommer nedan i punktform och med en kommentar som fastnade i mitt minne när jag nu tänker tillbaka på föreläsningen.
Fokusera – hjärnan kan inte och ska inte multitaska
Sov – sömnen ger återhämtning
Rör dig – sitt inte mer än i 30 minuter i taget
Pausa – pauser kan vara att man gör något annat en mycket kort stund
Umgås – goda relationer behövs
Lek – här föds kreativitet och lust
Inre lugn – träna mindfulnes, enminuterspass
Malin menar, med stöd i forskning, att elever behöver ha kunskap om hur hjärnan fungerar och när de har det kan de också påverka sitt mående och sitt lärande bättre. Hennes intervention är att ge elever utbildning i hur hjärnan fungerar och hon har lagt upp ett program där hon träffar elever vid 16 tycken 30-minuterspass.
Att leva som man lär
Under hela vår utbildningsdag lever hon också som hon lär. Eftersom hjärnan behöver pauser och återhämtning med jämna mellanrum är envägskommunikationen i föreläsningen aldrig längre än 11 minuter. Hon delar av med fiffiga mikropauser som i sig hjälper våra hjärnor att komma ihåg vad hon pratat om. En riktigt bra utbildningsdag på många sätt! Jag tror att många av oss avslutade arbetsdagen med en liten plan om en liten förändring i den egna praktiken. En förändring som är möjlig att iscensätta redan nästa dag!
Vi fick goda exempel på vad en mikropaus kan vara och hur enkelt det faktiskt är att omsätta den i praktiken. Det kan vara så enkelt som att.
Ställ er upp en liten stund
Prata med grannen om
Sten, sax, påse
Andas efter modell i 40 sekunder (räkna till 7 på inandning och till 11 på utandning)
Hoppa 25 hopp på ett ben
Hon varnade också för att hjärnan inte är skapad för arbetsuppgifter som sträcker sig över lång tid. Hjärnan fungerar bättre vid avgränsade och tydliga uppgifter. Tonårshjärnan har inte utvecklad planeringsförmåga.
Detta får mig att tänka på de många inlämningsuppgifter som elever på högstadiet själva ska planera, organisera och genomföra och det ger mig förståelse för varför så många elever inte klarar detta så bra. En del behöver enskilt stöd av lärare, specialpedagog eller förälder för att kunna genomföra uppgifter och bli klara med dem. Varje lektion skulle i stället kunna ha ett tydligt mål och inbyggd struktur för att uppgifter ska bli kunna bli utförda av alla elever.
Mindfulness
Här finns en liten instruktionsfilm om hur man på en minut kan finna lugnet.
Eva Pennegård, specialpedagog på Strövelstorps skola och licentiand vid forskarskolan CSiS, Lunds Universitet
Inlägget är först publicerat på Englar bloggar 180308
Att få arbeta i en kommun som Ängelholm där begreppet skola på vetenskaplig grund tas på allvar. Det är en ynnest att få genomföra en forskarutbildning där syftet med utbildningen är att kunna arbeta vidare för att Ängelholms skolor ska vila på vetenskaplig grund!
Däremot är det hårt arbete att genomföra forskarutbildningen. Det är både utmanande, slitigt och superintressant. Min forskarutbildning genomför jag i ett mycket givande sammanhang där min specialpedagogiska kompetens får brottas och utvecklas i en helt ny kontext genom deltagande i forskarskolan CSiS (Communicate Science in School) som handlar om naturvetenskapens didaktik. Vid en första anblick kan detta förefalla vara ett malplacerat sammanhang för en specialpedagog men det är precis tvärt om. Specialpedagogisk kunskap gör stor nytta när den kan omsättas i den ordinarie undervisningen och varför inte inom naturvetenskap?
Nåväl! I mitt eget forskningsprojekt låter jag lärare och elever reflektera över lärares handlingar i undervisningen. Elever och lärare får se sin lektion på film och kommentera vilka av lärarens handlingar de upplever gynnar elevers lärande. Att som lärare få tillgång till elevernas samtal om sina undervisningshandlingar är mycket givande och till viss del uttrycker lärare förvåning över att elever vet så mycket om varför lärare gör som de gör under lektioner. Men mina forskningsresultat får vänta ett tag till. I detta inlägg tänkte jag bara dela med mig av lite info om hur en forskarutbildning går till.
Vad som mest skiljer forskarutbildningen från ett ordinarie skolutvecklingsprojekt är bland annat själva det vetenskapliga skrivandet om projektet. Text ska produceras, granskas, kritiseras, kommenteras, förbättras, strykas, omarbetas, refereras och så småningom färdigställas i en så kallad avhandling. Man kan skriva antingen en sammanläggning av artiklar som publiceras i vetenskapliga tidskrifter eller en monografi där man presenterar sina resultat i en sammanhållen bok.
Text, text, text…
Till sin hjälp har man handledare och olika sorters seminarier. Jag träffar mina handledare, Pernilla Nilsson, professor i naturvetenskapens didaktik och Nils Ekelund, professor i växtfysiologi regelbundet och får mycket bra stöd av dem. I vår forskarskola har vi seminarier minst en gång i månaden där någon av oss lägger fram en text som diskuteras av gruppen. Seminariet är själva forskarskolans hjärta och leds av forskarskolans professorer Roger Johansson och Anders Jacobsson och docent Eva Davidsson som är forskarskolans samordnare.
Om jag skulle beskriva processen under de tre av fyra år som jag nu har studerat så minns jag det som olika etapper.
Etapp 1 – forskningskiss och plan skrevs
Etapp 2 – kurser i metod och teori som passade till projektet pluggades
Etapp 3 – text med syfte, forskningsdesign och litteraturbakgrund producerades
Etapp 4 – 25 %-seminarium med extern läsare genomfördes
Etapp 5 – text och idé omarbetades
Etapp 6 – nya kurser pluggades
Etapp 7 – själva forskningsplaneringen sattes i verket
Etapp 10– 75 %-seminarium med extern läsare och diskutant genomfördes
Igår hade jag tillsammans med fyra andra kollegor våra 75 %-seminarium och det var med skräckblandad förtjusning jag såg fram emot detta. Tänk att en mycket kompetent person från utbildningsforskningen ska läsa din text mycket noga. Den ska nagelfaras med nya kompetenta ögon. Läsarens kunskap ska tillföras genom hans kritik och förbättringsförslag. I seminariet som i vårt fall var 1 och en halv timma långt ska man efter en kort presentation av läsaren diskutera sin text inför andra deltagare som lyssnar. Förtjusningen i detta ligger i att någon bryr sig så mycket om att hjälpa till att göra ens text bättre och att det finns ett så stort intresse för något som man själv har gjort. Det är inte ofta man får så stor uppmärksamhet. Skräcken ligger mer inom det emotionella området där rädslan för att ens självförtroende inte ska hålla oroar. Tänk om man får tunghäfta och inte kan diskutera. Hur hanterar man det om allt man skrivit skulle anses dåligt och känslorna blir så jobbiga att man inte kan vara saklig… Detta är en nyttig erfarenhet för oss som arbetar inom utbildning där vi utsätter elever för olika former av bedömning mycket ofta.
Igår nådde vi då etapp 75%! Fem av oss i forskarskolan genomförde våra seminarier och det blev mycket bra! Jag tycker att jag lärde mig enormt mycket också av att delta i mina kollegors seminarier. Tyvärr kunde jag inte delta i alla seminarier eftersom vi låg parallellt med varandra. Till sist var det min tur och jag tycker att jag fick väldigt bra respons! Tack Clas Olander (docent vid Malmö Universitet) som både gjorde mig stolt över mitt arbete men också gav mig en hel det att tänka på och jobba vidare med!
På morgonen idag träffades ett gäng doktorander från olika fakulteter på Ängelholms järnvägsstation. Efter en kort presentationsrunda kändes det på en gång som ett härligt gäng som längtade ut för att få prata om sina erfarenheter från forskning och högre utbildning. Ett intresserat samtal kom till stånd där vi nyfiket tog reda på vad alla hade för forskningsinriktning. Därefter skildes vi åt och fick skjuts till våra olika skolor.
Själv åkte jag tillsammans med Cerina, forskare i kärnfysik till Söndrebalgs skola. Rektor Daniel tog väl hand om oss. Vid bilfärd till Hjärnarp och vid kaffestund fortsatte samtalen om våra olika erfarenheter från forskningsutbildningen. Så fick vi träffa våra olika klasser. Själv fick jag träffa en liten grupp fjärdeklassare och en stor grupp sjätteklassare. I sjätte klass var eleverna förvånade över att jag inte var läkare. De hade uppfattat doktorand som doktor, alltså läkare.
I fjärde klass när jag frågade dem hur de tänker att en forskare ser ut svarade de enhälligt, vit rock och skyddsglasögon. Detta är en fördom om forskare som är fast förankrad i vår kultur. Jag tänker på vetenskapskvinnan i årets julkalender, i och för sig underbart roligt gestaltad av Eva Rydberg, men verkligen en bekräftelse på den schablonbild som finns av en forskare. Förvirrad, lite galen, med vit rock, skyddsglasögon genomför hen experiment som brinner och ryker. Detta är långt från utbildningsforskning. Kanske blev eleverna lite besvikna över att se en vanlig lärare komma på besök.
Forskare?
Eleverna var mycket fina och lyssnade intresserat på min berättelse. Eftersom min forskning handlar om hur elever upplever att lärares handlingar kan underlätta för deras lärande passade jag också på att, med olika övningar, höra efter hur dessa elever ser på saken.
På bilden nedan genomför vi en övning som kallas för Stafetten. Eleverna tillverkar ett eget dokument i grupp. En elev i taget skriver eller ritar i dokumentet och springer sen tillbaka och nästa elev springer fram. Uppmaningen är att berätta om något som de tycker att en lärare gör som underlättar för elever att lära.
De tycker bland annat att det är viktigt att läraren kan skoja och skratta och att läraren förklarar bra och gör undervisningen rolig. Läraren ska vara vänlig och tydlig och bry sig om sina elever. Det är bra om läraren hjälper de elever som behöver det. Syftet med vetenskapsdagen är att främja barn och elevers intellektuella stimulans och öka intresset för högre utbildning. Citat från elever om hur de tänker om forskning efter föreläsningen:
”Jag tycker att det är viktigt för man får lära sig hur man kan göra vid olika tillfällen och sånt som gör det lättare för eleverna att lära sig.”
”För man får reda på att saker som man vill veta och hur det funkar som det gör. Och man får reda på hur lärarna faktiskt är och vad de kan som är viktigt.”
”För att man ska få reda på om läkemedel och sånt. Utbildningsforskning är inte lika intressant tycker jag. Det är mer spännande med sjukdomar.”
Det har varit en givande dag. En mycket viktig del av forskningsuppdraget är att kunna kommunicera resultat och metod med det övriga samhället. Att få berätta för lärare och elever om utbildningsforskning som just rör både lärare och elever känns oerhört meningsfullt.
Det har också varit superintressant att prata med de andra doktoranderna. Jag hade gärna avslutat dagens uppdrag inom DiL med ett samtal med de andra deltagarna där vi kunde delat våra erfarenheter från dagen.
Cerina och jag avslutade dagen vid järnvägsstationen och vi kunde båda konstatera att dagen kändes mycket viktig ur ett vetenskapskommunikationsperspektiv! Reportage finns också på hd.se!
Inlägget är först publicerat på Englar bloggar 180214
Vill du vara med och skapa en insatsbank för att hjälpa elever att utvecklas? På den skola som jag arbetar på brukar vi i elevhälsoteamet ofta diskutera och uttrycka viljan till att alla elever ska med.
Utbildning på RIKT Ängelholm.
En mycket betydelsefull del av utbildningen, som verkligen bidrar till elevers möjlighet till deltagande och utveckling är själva läsförmågan. De flesta skolor i Sverige har säkert samma tankar kring detta men brottas med hur man ska kunna få alla elever att erövra den förmågan. Frågor som är mycket aktuella kring detta är hur vi följer upp skolans resultat och ett nytt bedömningsstöd är utvecklat för att möta behovet av att veta om det vi gör i skolan leder till en god läsförmåga. En annan minst lika viktig fråga är den om vi vet vad vi ska göra för att stötta de elever, som vi upptäcker med hjälp av bedömningsstödet, inte utvecklas tillräckligt väl. Ytterligare en utmanande fråga är om vi lyckas hitta de eleverna med bedömningsstödet. Min uppfattning är att vi behöver komplettera med standardiserade tester på avkodningsförmåga.
Idag har jag tillsammans med kommunens speciallärare och specialpedagoger haft förmånen att lära oss mer om en insats som möter dessa behov och som är utvecklad på vetenskaplig grund. En metod med evidens!
Efter resultatdialoger i kommunens gemensamma arbete med Digilys har vi identifierat behovet av vetenskapliga insatser för elever som inte lär sig läsa med flyt. I RIKT:s regi arrangerades därför denna utbildningsdag för kommunens speciallärare och specialpedagoger inom Digilysarbetet.
Vi har lyssnat till Maj-Gun Johansson, disputerad vid Umeå Universitet 2010, och vi har fått prova en evidensbaserad metod med datoriserade ”Flash-cards” som hjälper elever att utveckla automatiserad läsning.
Maj-Gun Johansson
Metoden bygger på flera andra forskares tidigare arbete (Høien & Lundberg, 1989, 2013, Ziegler & Goswami, 2005, Wentink, 1997, Van der Bosch, 1995) men Maj-Gun har också själv forskat på det egna utvecklade MG-programmet och resultatet var verkligen gott (Johansson, 2010). Hon har genomfört en studie som ett experiment med kontrollgrupp med en kvantitativ metod och resultatet visade en utveckling av elevernas avkodningsförmåga som med ett forskarspråk kan uttryckas med Cohens´effekt över 0.8 vilket betyder att det är en stor effekt som är mycket högre än vanlig lästräning.
Träningen är ingen universallösning utan en metod som rätt genomförd hjälper många. Maj-Gun betonar klokt att träningen måste utvärderas och om eleven inte utvecklas med träningen ska man undersöka andra möjligheter. Hennes forskning visar dock att många elever lyckas utveckla sin läsförmåga med metoden.
Metoden är enkel att genomföra och består av övningar i ett datorprogram. Programmet ställer in sig efter hur eleven lyckas och ökar eller sänker kraven i förhållande till vad eleven presterar. Träningen bör ske helst dagligen i 20 minuter i en tremånadersperiod. Men även två gånger i veckan gör skillnad. Dock inte lika stor skillnad. Träningen går ut på att eleven övar upp en ortografisk läsning där helheter av ordet blir automatiserade minnen och eleven kommer bort från en omständlig ljudningsprocedur. När läsningen är automatiserad frigörs utrymme i hjärnans frontala för att tolka språk och därmed öka läsförståelsen. Avkodningen har starka samband med en god läsförståelse även gällande högstadieelever berättade Maj-Gun. Näst efter avkodning kommer ordförståelse.
MG-metoden är en insats på vetenskaplig grund som kan erbjudas elever som visserligen har knäckt läskoden men däremot ännu inte automatiserat läsningen. Elever bör komma bort från ljudandet av frekventa ord i åk 2 berättar Maj-Gun. Detta skulle kunna vara en markör, vilken kan upptäckas både med hjälp av ett avkodningstest eller med hjälp av bedömningsstöd. Avgörande är att man vet vad man letar efter och vet hur man ska möta behovet av träning. Utvecklas inte eleven med erbjuden metod kan man efter utvärdering förstå att det inte var rätt metod för denne elev. Allt måste som vanligt noggrant utvärderas.
Håller du med om att det vore bra med en insatsgaranti? Om eleven inte klarar att bli flytande läsare med hjälp av den vanliga undervisningen bör eleven erbjudas en annan insats och gärna så fort som möjligt för att inte misslyckanden ska uppstå!
Høien, T., Lundberg, I., & Karlsson, M. C. (2013). Dyslexi: från teori till praktik. Natur och kultur.
Ziegler, J. C., & Goswami, U. (2005). Reading acquisition, developmental dyslexia, and skilled reading across languages: a psycholinguistic grain size theory. Psychological bulletin, 131(1), 3.
Van den Boshc, K, Van Bon, W.H.J. & Schreuder, R (1995) Poor readers´decoding skills: Effects of training with limited exposure duration. Reading Reserach Quarterly. 30, 110-125.
Wentink, H. (1997). From graphemes to syllables. The development of åhonological decoding skills in poor and normal readers. (Doctoral thesis). Nijmegen University
Inlägget först publicerat på Englar bloggar 171216
