I Ängelholm genomför vi ett långsiktigt förbättringsarbete där vi vill skapa goda möjligheter till samverkan mellan olika professioner i ett barn- och elevhälsoarbete. Syftet med detta är att möjliggöra för alla elever att kunna delta i undervisningen.
Vi vill skapa Tillgängliga Lärmiljöer!
En elev sa till mig när hen skulle berätta vad det var som var hjälpsamt i skolan, att det var att lärare kunde göra undantag. Det var ju fint men på ett sätt ändå inte. Varför ska en elev behöva känna att det görs undantag? Önskvärt är att varje barn kan känna att det läraren gör är något som är självklart för att hjälpa och att det inte per definition är ett undantag.
Alla barn- och elevhälsoteam i Ängelholm fick igår eftermiddag ta del av Ingrid Hylanders kunskaper om elevhälsoarbete och i sin föreläsning gav hon många bra perspektiv men det som jag gärna vill lyfta upp i denna lilla korta blogg-text är vikten av att se elevhälsoarbete som något som vi alla gör tillsammans, där lärare är experter på undervisning och lärmiljöer och där elevhälsopersonal med sina olika kunskapsområden kan stödja läraren i sitt arbete och bidra till att läraren kan nå framgång med alla barn.
Elevhälsoarbetet startar i klassrummet, i kärnverksamheten, i undervisningen. När läraren undervisar och eleven lär skapas hälsa och kunskap och dessa går sen hand i hand och fungerar som motor för varandra. Det är omöjligt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. Men det man säkert vet är att hälsa och lärande har starka samband. En elev som lär utvecklar sin läridentitet och känsla av kompetens vilket leder till ett välmående som i sin tur underlättar lärande och leder till bättre hälsa!
Under förmiddagen lyssnade alla lärare på Adrienne Gear som föreläste om Reading Power och Thinking Power. Adrienne betonade vikten av att undervisningen ska hjälpa elever att stretcha sin tankeförmåga och bidra till att elevers metakognitiva förmåga stärks. Denna kunskap är något som, om lärare kan omsätta det i sin undervisning, leder till elevhälsa. Inget är bättre än lärare som i undervisning når fram till kärnan i elevens förmåga att lära. Då kan magi skapas! Magi som kan leda till lärande och hälsa!
Elevhälsoarbete kan, som jag ser det, inte genomföras av EHT utan det är ett arbete som EHT ska göra tillsammans med lärarna.
Elevhälsoarbete är skolutveckling med barnet i centrum. Våra viktiga barn!
Är du intresserad av att läsa mer om vårt förbättringsarbete som till viss del är finansierat med SIS-medel kan du ta del av vår delrapport. Hör av dig via mail till eva.pennegard@engelholm.se
Referenser
Gear, A. (2015). Reading Power. Pembroke Publishing. LTD.
2020 genomförde jag på uppdrag som lektor inom FoU en utredning gällande både hur läget var i Ängelholm avseende de två kommunövergripande särskilda undervisningsgrupper som fanns samt hur det nationella vetenskapliga läget såg ut gällande resursskolor och särskilda undervisningsgrupper. Utredningen skulle vara vägledande inför beslut om kommunövergripande särskild undervisningsgrupp och inför beslut om utveckling av skolornas elevhälsoarbete. Rapporten heter; Utredning om resursskola – en kommunövergripande särskild undervisningsgrupp.
Den blev en av utgångspunkterna inför det förbättringsarbete som nu har pågått under ett år och som vi kallar för; Tillgängliga lärmiljöer; barn- och elevhälsokompetens som en förutsättning att nå framgång med alla barn och elever.
Inlägget först publicerat på Englar bloggar 210929
Inom FoU Ängelholm arbetar vi med att ge stöd till för-, grund- och gymnasieskolor med att utveckla sina möjligheter till att vila på vetenskaplig grund och att bidra till att beprövad erfarenhet skapas.
I denna text som är publicerad i FoU Skånes blogg svarar vi på tre frågor.
Hur tolkar ni begreppet ’vetenskaplig grund’ i er kommun?
Vad betyder det för förvaltningen och skolor/förskolor?
Vilka effekter har arbete med skola på vetenskaplig grund gett? Hur främjar detta arbete skolans och förskolans utveckling i er kommun?
I FoU-gruppen som leds av Anki Wennergren arbetar Frida Wiren, Marie Börjesson, Paulina Narkaj Adolfsson, Henrietta Carolsson Godolakis och Eva Pennegård
Den 13 augusti var det Utbildningsforum i Ängelholm och jag hade förmånen att få berätta om min forskning för intresserade kollegor i kommunen. Här kommer en populärvetenskaplig text om min studie.
Läraren får idag stor uppmärksamhet i både forskning och media som en betydelsefull och rentav avgörande faktor för elevers lärande. Men vad som kännetecknar en skicklig lärares handlingar i undervisningen framkommer inte lika tydligt i rapporteringen.
Vad kan en lärare som ingen annan kan?
Alla som läser detta har troligen egen erfarenhet av att ha gått i skola och många också av att undervisa. Ett erkänt sätt att beskriva ämneslärares särskilda kunskap om undervisning är begreppet PCK, pedagocical content knowledge. I teorin om PCK beskrivs att ämneslärare har två stora kunskaps-komponenter i sin kunskapsbas, ämneskunskaper och pedagogiska kunskaper. När det två gifter sig blir summan större än 1+1 och den speciella kunskap som ämnesläraren har när det gäller undervisning, den så kallade ämnesdidaktiken träder fram. I texten nedan använder jag begreppet lärare även om det underförstått är ämneslärare, alltså lärare som undervisar i ett specifikt ämne som avses.
Från 1980-talet då begreppet PCK definierades och fram till idag har begreppet utvecklats och förändrats. 2015 gjordes ett försökt att ta fram en bild av vad som då var konsensus bland PCK-forskare i världen gällande begreppet. I den bilden har PCK satts in i ett större sammanhang där man beskriver att lärarens PCK skapas och utvecklas kontinuerligt i en ständigt pågående process. En process som också beskriver att erfarenheter av undervisning bidrar till lärarens kunskapsutveckling samt att även elevens roll och utveckling påverkar lärarens utveckling av PCK. Pilarna i figur 2 illustrerar hur de olika komponenterna samspelar och bidrar till processen. I min forskning har jag undersökt hur lärare och elever reflekterar över de handlingar som de anser gynnar elevers lärande. Jag har också undersökt hur lärare reflekterar över elevers tankar om undervisningen.
Figur 2 Konsensusmodellen beskriver den konsensus som råder gällande PCK och i vilken process den utvecklas.
Hur kan man få syn på vad en lärare gör?
För att undersöka lärarens handlingar och hur elever och lärare tänker kring detta har metoden videoklubb nyttjats. I en videoklubb använder lärare och elever film från under-visning som underlag för reflekterande samtal. Man träffas i grupp och ser på filmen med en gemensam frågeställning. I gruppen kan man när som helst stanna filmen och sätta ord på det man ser och vill belysa.
Frågeställningen i denna studies video-klubbar har varit:
Vad gör läraren som du tycker gynnar elevers lärande?
I studien ingick tre lärare och tre klasser på högstadiet vid tre olika skolor i en småstad i Skåne. Både lärare och elever deltog frivilligt i studien. Lärarna som var behöriga i både i NO och matematik bestämde sig för att det var undervisning i fysik som skulle filmas och användas som underlag för reflektionerna. Underlaget för videoklubbarna var tre filmade lektioner i fysik i åk 7 och 8. Med hjälp av de tre filmerna fick de tre lärarna och elever från de tre klasserna sätta ord på de handlingar de menade bidrar till elevers lärande. Lärarna fick därefter ta del av elevernas reflektioner genom att läsa deras nedskrivna samtal. Videoklubbarna och intervjuer med lärarna ligger till grund för resultatet.
Vad lyfter lärare och elever fram?
Lärarna menar att de har nytta av att reflektera över sin undervisning gärna i dialog med kollegor och ser att det gynnar deras utveckling. Lärarna lyfter också värdet av att se sig själv på film och menar att de får ett utifrånperspektiv som när det bearbetas med kollegor är värdefullt för en fördjupad förståelse för undervisningen. Men de säger också att de som kollegor är färgade av sina förgivettagande om vad som är bra handlingar i undervisningen. Som lärare letar de i filmen efter sådant som de redan ”vet” är bra. Exempelvis berättar lärarna att forskningen säger att formativ bedömning är bra, då söker man efter det när man letar efter gynnande handlingar i filmen och sätter ord på dessa. Detta innebär att lärarnas förkunskaper och erfarenheter kan ställa sig i vägen för andra perspektiv.
”På något sätt så glider vi ju in i saker som vi redan vet är bra. Fattar du lite vad jag menar. Vi vet att det är bra att förstärka, vi vet att det är bra med begrepp.” (citat från lärare)
Därför menar lärarna att elevernas perspektiv är värdefullt och till viss del nytt. De har inte tidigare lyssnat på elever när de reflekterar över lärarens handlingar i undervisningen och hur dessa gynnar elevers lärande. Lärarna menar att elever ser undervisningen mer ur ett individuellt perspektiv och beskriver på vilket sätt olika handlingar uppfattas av dem. De har djupare tankar om vad läraren gör och varför, än vad lärarna har förväntat sig. I sina reflektioner är de intresserade av undervisningen och har tankar som lärarna gärna lyssnar till och tar till sig av. Det är inte så att alla elever beskriver handlingar och hur de gynnar elever helt samstämmigt. Att höra elevers uppfattningar menar lärarna höjer lärarnas kunskap om elever och om hur elever uppfattar undervisningen.
”Elever är en guldgruva att ösa ur om man vill utvecklas professionellt” (citat från lärare)
Undervisning och lärande – två sidor av samma mynt!
Arbetssättet med videoklubbar kan komma att gynna elevers inflytande över undervisningen och bidra till att kunskapen om förhållandet mellan undervisning och lärande fördjupas. Detta i sin tur leder till att lärare lär om hur elever förstår undervisningen och även till att elever blir medvetna om och lär om lärares undervisning. För att kunna undervisa behöver du veta något om hur elever lär. Likaså behöver du för att kunna lära, förstå något om hur undervisning fungerar.
Vad har jag för nytta av detta?
Vill du utveckla din undervisning som lärare är elever en källa till utveckling. Eleverna kan sätta ord på hur de uppfattar undervisningen. När läraren tar del av elevers reflektioner, lär läraren sig något om hur undervisningen uppfattas och kan justera den samtidigt som eleverna tränar sig att se på undervisningen utifrån och kan på det sättet utveckla sin förståelse för undervisningen och få lättare att tillgodogöra sig den.
“Jag tycker att det är bra när man gör sånt här. Det tycker jag nästan att man borde göra i alla ämnen. För då får ju lärarna faktiskt reda på vad som är bra och vad som är dåligt med deras undervisning. Precis som vi får reda på vad vi gör bra och dåligt så behöver egentligen lärare också få det.” (citat från elev)
Studiens resultat visar att elever kan vara en källa till professionell utveckling för lärare! Ett sätt kan vara att fråga elever hur de upplever någon handling i en lektion. Kanske kan de få skriva en minut om detta till läraren.
Lyssna mer till elever och jag lovar att du lär!
Eva Pennegård Specialpedagog i Ängelholms kommun och licentiand vid Lunds Universitet
Referenser om du är intresserad! PCK – Shulman, 1986 Videoklubb – van Es & Sherin, 2010 Konsensusmodellen – Gess-Newsome, 2015
Inlägget först publicerat på Englar bloggar 210918
Tillsammans med Liselotte Olsson och Karina Jönsson deltog jag i Lärarnas skolutvecklingskonferens den 14 oktober 2017. Det var den första konferensen i en serie som vi hoppas kommer att fortsätta. Nästa konferenstillfälle är redan planerat och fastställt till den 16 mars 2019. Konferensen arrangeras av Kommunförbundet Skåne tillsammans med VIS (vetenskapen i skolan).
På konferensen talade vi om skolans satsning på att vända resultatet i matematik genom att satsa på undervisningen redan i förskoleklass. Genom att ge eleverna en god grund att stå på hoppas vi kunna ge fler elever bra självförtroende och flyt i sitt lärande i matematik.
Hur bidrog konferensen till vårt arbete? Genom att vi först fick skriva ett paper som ansökan till konferensen bidrog detta till en skriftlig reflektion och dokumentation som troligen inte annars hade blivit av. Ansökningsförfarandet innebar också att vår text kritiskt granskades och vi fick återkoppling. Denna gjorde att vi kunde se på vår text och vårt arbete med hjälp av kritiska ögon utifrån vilket gav oss nya perspektiv och tankar. Därefter gjorde förberedelserna inför att vi skulle hålla ett föredrag att vi ännu en gång reflekterade över vad vi hade gjort för att kunna berätta detta för andra intresserade lärare. Vad var det intressanta med vårt arbete? Vad ville vi lyfta fram och problematisera? Sedan kom konferensdagen som innebar att nyfikna kollegor lyssnade på oss. Sessionen var indelad på så sätt att ungefär halva tiden var avsatt så att deltagarna kunde ställa kritiska frågor till oss vilket ytterligare gav intressanta samtal och nya infallsvinklar på arbetet.
Att skriva en utvecklingsartikel. Nästa steg för oss var att vi blev utvalda att skriva en utvecklingsartikel. Vi skulle med 3000-5000 ord beskriva och reflektera över vårt arbete i en artikel som skulle publiceras. Till vår hjälp utsågs en skrivstödjare med forskarutbildning. Arbetet med artikeln var ett arbete som ytterligare gav kunskap genom nya samtal, kritisk granskning, textskrivning och omarbetning.
Beprövad erfarenhet, ett kollektivt minne Artikeln fungerar nu också som skolans kollektiva minne där vi har kvar kunskaperna och erfarenheterna från projektet i text och kan dela dem med andra. Att delta i konferenser och att skriva utvecklingsartiklar är en väg som på sikt kan skapa en beprövad erfarenhet.
Boksläpp och Releas-mingel Nu är artikeln färdig och vi har varit på boksläpp! Den handlar om hur vi med hjälp av en forskningscirkel genomför systematisk undervisning i matematik i förskoleklass genom att använda den didaktiska modellen Tänka, resonera och räkna i förskoleklass.
I tisdags arrangerade vi på Strövelstorps skola en kompetensutvecklingsdag med temat Tonårshjärnan. Speciallärare och specialpedagoger från flera kommuner var inbjudna. Som gäst och utbildare hade vi Malin Gutestam, lärare i idrott och hälsa med en magisterexamen i Neuroscience in Leadership. Vill du läsa mer om Malin hittar du hennes hemsida här.
Malin Gutestam
Malin har lyckats koppla väsentlig forskning till sin praktik där hon utvecklat och prövat en metod för att hjälpa tonåringar förstå hur hjärnan fungerar, vad hjärnan behöver och hur de kan hjälpa sig själva både att studera och att må bättre. Hon har själv prövat sin metod på ett systematiskt och vetenskapligt sätt vilket gör hennes arbete trovärdigt och mycket intressant.
Malin berättade under dagen om intressant forskning där fler resultat pekar på hur vårt sätt att uppfatta verkligheten påverkar kroppens svar.
Excercise and Placebo
Ett exempel handlade om hur städare på ett hotell uppfattade sina arbetsuppgifter. Man gav två grupper städare olika slags information om arbetsuppgifter. En grupp fick veta hur många kalorier man bränner av att dammsuga, gå i trappor, bädda sängar. Detta jämfördes med träning och slutsatsen var att ett arbetspass är likvärdigt med flera träningspass i gymmet. Den andra gruppen fick mer allmän information om arbetsuppgifterna. När man gjorde uppföljning på vikt, blodfetter mm visade det sig att den grupp som fått info om att arbetsuppgifterna kunde räknas som träning hade fått bättre kondis och gått ner i vikt medan den andra gruppen var oförändrad (Langer & Crum, 2007).
Unga hjärnor
Malins egen studie kallar hon för Unga Hjärnor. Upplägget har hon hämtat från ett projekt som heter Healthy Mindplatter vilket utvecklats av Dan J. Siegel och David Rock i USA.
Ramverket kan liknas vid en tallriksmodell där sju olika aspekter behöver tas med i beaktande för att hjärnan ska fungera optimalt. De sju aspekterna kommer nedan i punktform och med en kommentar som fastnade i mitt minne när jag nu tänker tillbaka på föreläsningen.
Fokusera – hjärnan kan inte och ska inte multitaska
Sov – sömnen ger återhämtning
Rör dig – sitt inte mer än i 30 minuter i taget
Pausa – pauser kan vara att man gör något annat en mycket kort stund
Umgås – goda relationer behövs
Lek – här föds kreativitet och lust
Inre lugn – träna mindfulnes, enminuterspass
Malin menar, med stöd i forskning, att elever behöver ha kunskap om hur hjärnan fungerar och när de har det kan de också påverka sitt mående och sitt lärande bättre. Hennes intervention är att ge elever utbildning i hur hjärnan fungerar och hon har lagt upp ett program där hon träffar elever vid 16 tycken 30-minuterspass.
Att leva som man lär
Under hela vår utbildningsdag lever hon också som hon lär. Eftersom hjärnan behöver pauser och återhämtning med jämna mellanrum är envägskommunikationen i föreläsningen aldrig längre än 11 minuter. Hon delar av med fiffiga mikropauser som i sig hjälper våra hjärnor att komma ihåg vad hon pratat om. En riktigt bra utbildningsdag på många sätt! Jag tror att många av oss avslutade arbetsdagen med en liten plan om en liten förändring i den egna praktiken. En förändring som är möjlig att iscensätta redan nästa dag!
Vi fick goda exempel på vad en mikropaus kan vara och hur enkelt det faktiskt är att omsätta den i praktiken. Det kan vara så enkelt som att.
Ställ er upp en liten stund
Prata med grannen om
Sten, sax, påse
Andas efter modell i 40 sekunder (räkna till 7 på inandning och till 11 på utandning)
Hoppa 25 hopp på ett ben
Hon varnade också för att hjärnan inte är skapad för arbetsuppgifter som sträcker sig över lång tid. Hjärnan fungerar bättre vid avgränsade och tydliga uppgifter. Tonårshjärnan har inte utvecklad planeringsförmåga.
Detta får mig att tänka på de många inlämningsuppgifter som elever på högstadiet själva ska planera, organisera och genomföra och det ger mig förståelse för varför så många elever inte klarar detta så bra. En del behöver enskilt stöd av lärare, specialpedagog eller förälder för att kunna genomföra uppgifter och bli klara med dem. Varje lektion skulle i stället kunna ha ett tydligt mål och inbyggd struktur för att uppgifter ska bli kunna bli utförda av alla elever.
Mindfulness
Här finns en liten instruktionsfilm om hur man på en minut kan finna lugnet.
Eva Pennegård, specialpedagog på Strövelstorps skola och licentiand vid forskarskolan CSiS, Lunds Universitet
Inlägget är först publicerat på Englar bloggar 180308
Hur får vi det att hänga ihop, som min kära specialpedagogkollega Åsa frågade sig efter ett utav mina tidigare blogginlägg.
Fler bråk i matematiken
Idag har jag haft förmånen att få lyssna på just ett sådant gott exempel som synliggör hur man skulle kunna få det att hänga ihop. Caroline Nagy, nyligen Licputerad forskare inom utbildningsvetenskap, berättade på FoU i Ängelholm om sina resultat och lärdomar från sin avhandling ”Fler bråk i matematiken”. I sin licentiat-uppsats, som är en aktionsforskningsstudie, har hon kunnat synliggöra att undervisningen i bråk från förskolan till åk 9 inte leder till den kunskapsprogression som vi mattelärare och specialpedagoger är intresserade av att bidra till. Tillsammans med lärare kartlade hon elevernas resultat. Genom intervjuer med förskolebarnen och med tester av grundskoleeleverna skapades ett resultat som analyserades i ett för forskningen skapat arbetslag med lärare från förskolan till åk 9. Där fick lärare och forskare syn på att eleverna hade missuppfattningar om bråk vilka höll i sig och såg ungefär likadana ut under hela skoltiden trots undervisning. I studiens arbetslag skapade man lektioner tillsammans som en lärare därefter genomförde i sin årskurs. Lektionen filmades av forskaren och analyserades tillsammans i arbetslaget. Med hjälp av detta underlag fick man syn på att undervisningen inte tillräckligt underlättade för eleverna att förstå bråk utan istället för att underlätta verkade befästa de missuppfattningar som eleverna redan hade. Studien gav möjligheter att förstå att detta problem finns inom matematikundervisningen och att det möjligen kan finnas inom alla ämnen i skolan och inte enbart i matematik.
Mina reflektioner efter Carolines intressanta föreläsning om sin studie är att vi mer noggrant behöver granska och utveckla den undervisning vi erbjuder elever och istället för att ensidigt bedöma elevernas kunskaper, bedöma och utveckla undervisningen. Carolines modell med en slags årskursarbetslag på tvärs, något som ser ut som de ämnesgrupper som tidigare fanns i vår skolas kontext, skulle kunna vara ett forum att använda sig av med den metod som Caroline använt i studien för att jobba med detta i återkommande cykler.
En cykel för utveckling av undervisning:
Elevernas kunskaper kartläggs med hjälp av kunskapstest för att få syn på vad de kan.
Resultatet analyseras i arbetslag med lärare som undervisar i ämnet, men med behörighet och uppdrag i olika årskurser.
Lektioner planeras tillsammans och genomförs därefter av ansvarig lärare och filmas.
Filmen analyseras i arbetslaget vilket leder till att lärarna får syn på brister och möjligheter med undervisningen.
Elevernas resultat kartläggs igen med hjälp av kunskapstester.
Det är ett omfattande arbete som i så fall ligger framför oss. Men en sådan fördjupning av skolans arbete skulle kunna innebära att vi genom ett systematiskt och vetenskapligt arbetssätt i vår praktik utvecklar och förbättrar undervisningen. Syftet skulle vara att skapa kunskap som professionen har nytta av. Det skulle kunna beskrivas som ett skolutvecklingsarbete som baserat på vetenskaplig grund och genom ett långsiktigt och väldokumenterat arbete kan bidra till att beprövad erfarenhet över tid skapas.
Om man kopplar tillbaka till Carolines studie skulle metod för att undervisa om bråk med en progression som leder till ett bättre resultat kunna dokumenteras och bli till ett minne för skolans lärare som därför kan bli bättre och bättre på att undervisa om bråk.
Detta kan vara ett sätt att få ihop vetenskap med Real Life, eller vad säger du Åsa?
Inlägget först publicerat på Englar bloggar 171212
En av de roligast arbetsuppgifter som jag kan få som specialpedagog är att medverka till att undervisning utvecklas för att bli mer inkluderande och passa fler elever.
Jag önskar att vi pratade mer om undervisning som leder till att många elever lyckas. Likaså att vi prövar mer systematiskt när vi försöker förändra undervisningen för att anpassa och skapa möjligheter för fler elever att lyckas.
I den forskarutbildning som jag ingår i studerar vi för tillfället metoder för att bedriva skolutveckling på vetenskaplig grund. En uppgift är att organisera för och leda en forskningscirkel.
En forskningscirkel är tänkt att vara lite mitt emellan akademin och praktiken och att de båda perspektiven ska kunna gifta ihop sig. Det är inte forskning i regelrätt bemärkelse men det är heller inte helt och hållet praktik. Frågan man vill undersöka i en forskningscirkel ska vara hämtad från praktiken. Ny kunskap ska tillföras från vetenskapligt håll både vad gäller systematiskt och kritiskt arbetssätt men också kunskap från forskningsöversikter och vetenskapliga artiklar om metoder och hur andra prövat att lösa problemet. Gruppens möten används till att deltagarna med viss regelbundenhet kommer vidare i den fråga man vill undersöka genom att läsa, prova, reflektera och skriva tillsammans. Ledaren för en forskningscirkel i detta fallet bör ha en koppling till universitet eller högskola på något sätt.
Behovet att implementera och undersöka arbetssätt som inkluderar fler elever är en fråga som vi specialpedagoger ofta brottas med. Är det möjligt att ge lärare stöd i att hitta arbetsformer där fler elever lyckas? Att istället för att hamna i arbetsprocesser där elever formuleras som svaga och till viss del svåra att få att fungera i den ordinarie undervisningen, hitta arbetsformer där fler elever är aktiva, självständiga och klarar av skolarbetet.
Kooperativt Lärande (KL) är en metod som använts internationellt med goda resultat kopplat till en variation av elever (Putnam, 2012). Det är en metod där elever utvecklas socialt och känslomässigt tillsammans med sin kunskapsutveckling. Själva arbetssättet är strikt lärarlett men till största del elevaktivt. Eleverna arbetar i förutbestämda strukturer där alla vet vad, hur och när arbetsuppgiften ska göras. Man arbetar i grupp och lär tillsammans. Alla strukturer bygger på fyra viktiga principer som alla måste finnas med.
På Strövelstorps skola har vi startat en forskningscirkel för specialpedagoger. Ett identifierat problem utifrån skolans elevhälsoperspektiv är att vi arbetar väldigt intensivt på reaktiv nivå gentemot individer. Alltså erbjuder en mängd insatser eller har problemlösande samtal när en elev har hamnat i svårigheter. Vi har som mål att öka andelen arbetstid då vi arbetar på förebyggande på gruppnivå. Ett sätt att göra detta är att bidra till att utveckla undervisningen. Därför har vår cirkel startat med att utifrån ett inkluderande synsätt undersöka hur vi i samtal, genom aktioner tillsammans med lärare kan prova den metod som heter kooperativt lärande. Kooperativt lärande som metod bygger på sociokulturell teori och utgår från att vi lär oss i aktiviteter tillsammans med andra. Metoden är beforskad internationellt och många studier har kunnat visat positiva effekter både på elevers sociala och kunskapsmässiga utveckling. Metoden är därför mycket intressant att prova utifrån de behov som skolan har identifierat.
I forskningscirkeln kommer vi att studera litteratur (Kagan & Stenlev, 2017), välja strukturer ur kooperativt lärande att prova tillsammans med intresserade lärare i skolans olika klasser. Vi hoppas kunna se förändring gällande elevers deltagande och aktivitet i grupparbete och kommer att undersöka detta genom att se och höra hur elever och lärare uppfattar elevers deltagande och aktivitet när de arbetar i en struktur från kooperativt lärande. Som underlag i vår forskningscirkel kommer vi att använda videofilmade delar av lektioner. Vi kommer också att hålla fokusintervjuer med elever och lärare som deltagit.
Det finns en mängd bra info att läsa om kooperativt lärande på bloggarna:
Jag håller som bäst på att förbereda mig inför några föreläsningar inom kursen Mångfald, rättvisa och stöd till lärande, som ges på ämneslärarutbildningen vid Lunds Universitet! Jag har fått frågan om att bidra i kursen eftersom jag ingår i en forskarskola CSiS (Communicate Science in School) vid universitetet men främst (hoppas jag) för min erfarenhet och kunskap inom det specialpedagogiska fältet. Medan jag förbereder mig slås jag av hur mycket man behöver kunna som lärare för att kunna möta en mångfald av elever. Att möta elever i skolan på ett konstruktivt och rättvist sätt innebär att man behöver kunna möta en stor variation av behov. Eller hur? Det är vi väl medvetna om. Men hur gör man då? Det finns inte några enkla och tydliga svar tyvärr. En av specialpedagogens roller är att kunna hjälpa lärare att utveckla sina instrument och tänka kring just detta dilemma. Vad finns det för behov? Hur möter vi bäst detta behov? Utifrån detta perspektiv känns det utmärkt att kunna komma in och bidra lite redan i lärarutbildningen.
Som specialpedagog, skolutvecklare eller lärare gäller det att navigera mellan olika insatser och nivåer av utvecklingsarbeten. Till min hjälp brukar jag använda följande figur för att sortera i nivå och aktivitet. Det finns en hälsofrämjande nivå där vi arbetar med insatser utifrån kunskap om vad som bidrar till god utveckling för många. Det finns till exempel en del vetenskapligt stöd för metoder och insatser på både individ-, grupp- och organisationsnivå. På den förebyggande nivån finns de insatser som riktas gentemot en identifierad risk. Och slutligen den reaktiva nivån med insatser som ska möta de problem och svårigheter som vi är mitt uppe i.
I denna text skulle jag vilja prata lite kring insatser som ligger inom Förebyggande arbete på individ- och gruppnivå. Det handlar om att göra tidiga satsningar, satsningar i förskoleklassen.
Vi känner till, och det är också vetenskapligt beskrivet, vikten av att elever lyckas i skolan. Att skolan är viktigt och att den kan vara hälsofrämjande är väl känt. Det finns t o m studier som visar att mängden akademiska poäng korrelerar med livslängd (Boman, 2016). Vi vet också att det är av stor vikt att lyckas tidigt i sin skolgång. Att lära sig läsa ihop med sina klasskamrater i första klass och att redan från första början förstå matematikundervisningen främjar senare skolgång (Bailey, Siegler, & Geary, 2014). Den andra sidan av myntet är att det tyvärr finns risker med att elever misslyckas under de första skolåren. Det kan leda till sämre resultat längre fram. Alltså är det angeläget att arbeta förebyggande för att se till att fler elever lyckas i skolan under de första skolåren.
På Strövelstorps skola arbetar vi med systematisk uppföljning gällande elevernas läs- och räknefärdighet. Vi använder, som komplement till lärarnas bedömning, bland annat standardiserade tester för att följa hur vi lyckas med vår undervisning gällande de basfärdigheter som är nödvändiga att erövra. Vi har två större uppföljningar under läsåret och analyserar resultatet i därpå följande resultatdialoger med syfte att identifiera behov och bidra till våra möjligheter att vidga våra perspektiv och utveckla undervisningen. I resultatdialogerna ifrågasätts, synliggörs och problematiseras resultat och metoder. Vi har möjlighet att pröva och ompröva våra arbetssätt och kan långsiktigt skapa en mer underbyggd och beprövad erfarenhet.
Med utgångspunkt i kunskap ovan samt ett identifierat behov har vi bestämt två satsningar i förskoleklassen under läsåret.
Den första handlar om att hela elevgruppen får en strukturerad matematikundervisning helt skräddarsydd för förskoleklassen. Metoden ”Tänka, resonera och räkna i förskoleklassen” är framtagen och utvecklad inom ramen för NCM av Görel Sterner med flera och utvärderad med mycket gott resultat (Sterner, Helenius & Wallby, 2014).
Den andra satsningen är att erbjuda elever extra möjligheter att utveckla den språkliga medvetenheten med hjälp av en multisensorisk läsmodell som är framtagen av Anna Aldenius Isaksson (Bøg & Dietrichson, 2016). Båda dessa projekt ingår i ett större sammanhang där olika forskare tittar på effekterna insatserna.
Som kommunlicentiand och specialpedagog på Strövelstorps skola är jag särskilt intresserad av att bidra till att skolans insatser ges med utgångspunkt antingen i att de är beforskade med gott resultat eller att bidra till att de blir beforskade. Att utveckla skolan på vetenskaplig grund är en mycket viktig väg att gå. Det kommer jag att fortsätta arbeta hårt för! För mig innebär det inte att man letar efter det rätta svaret eller den enda rätta metoden, utan jag menar att man ska använda den kunskap som finns och pröva den i den egna praktiken på ett systematiskt och kritiskt sätt.
Just nu bygger vi en stark grund där förskoleklassens arbete blir mycket viktigt för vår skolas möjligheter att hjälpa alla barn och elever att lyckas i skolan.
Referenser Bailey, D. H., Siegler, R. S., & Geary, D. C. (2014). Early predictors of middle school fraction knowledge. Developmental science, 17(5), 775-785. Boman, F. (2016). Breaking the vicious circle : studies on the interplay between mental health and school achievement among students in the first years of primary school in Sweden: Malmö : Department of Clinical Sciences, Malmö, Lund University, 2016. Bøg, M. & Dietrichson, J. (2016).Utvärdering av Sofias lässtart – en multisensorisk läsinlärningsmetod för elever i förskole- och första klass. Rapport, Dietrichson Consulting AB. Sterner, G., Helenius, O., & Wallby, K. (2014).Tänka, resonera och räkna i förskoleklass: Göteborg : NCM, Göteborgs universitet, 2014.
Detta inlägg är först publicerat på Englar bloggar 170109
