Inlägg – Sida 2 – utvecklaskolan.nu

Insats på vetenskaplig grund!

Vill du vara med och skapa en insatsbank för att hjälpa elever att utvecklas? På den skola som jag arbetar på brukar vi i elevhälsoteamet ofta diskutera och uttrycka viljan till att alla elever ska med.

En mycket betydelsefull del av utbildningen, som verkligen bidrar till elevers möjlighet till deltagande och utveckling är själva läsförmågan. De flesta skolor i Sverige har säkert samma tankar kring detta men brottas med hur man ska kunna få alla elever att erövra den förmågan. Frågor som är mycket aktuella kring detta är hur vi följer upp skolans resultat och ett nytt bedömningsstöd är utvecklat för att möta behovet av att veta om det vi gör i skolan leder till en god läsförmåga. En annan minst lika viktig fråga är den om vi vet vad vi ska göra för att stötta de elever, som vi upptäcker med hjälp av bedömningsstödet, inte utvecklas tillräckligt väl. Ytterligare en utmanande fråga är om vi lyckas hitta de eleverna med bedömningsstödet. Min uppfattning är att vi behöver komplettera med standardiserade tester på avkodningsförmåga.

Idag har jag tillsammans med kommunens speciallärare och specialpedagoger haft förmånen att lära oss mer om en insats som möter dessa behov och som är utvecklad på vetenskaplig grund. En metod med evidens!

Efter resultatdialoger i kommunens gemensamma arbete med Digilys har vi identifierat behovet av vetenskapliga insatser för elever som inte lär sig läsa med flyt. I RIKT:s regi arrangerades därför denna utbildningsdag för kommunens speciallärare och specialpedagoger inom Digilysarbetet.

Vi har lyssnat till Maj-Gun Johansson, disputerad vid Umeå Universitet 2010, och vi har fått prova en evidensbaserad metod med datoriserade ”Flash-cards” som hjälper elever att utveckla automatiserad läsning.

Metoden bygger på flera andra forskares tidigare arbete (Høien & Lundberg, 1989, 2013, Ziegler & Goswami, 2005, Wentink, 1997, Van der Bosch, 1995) men Maj-Gun har också själv forskat på det egna utvecklade MG-pro g rammet och resultatet var verkligen gott (Johansson, 2010). Hon har genomfört en studie som ett experiment med kontrollgrupp med en kvantitativ metod och resultatet visade en utveckling av elevernas avkodningsförmåga som med ett forskarspråk kan uttryckas med Cohens´effekt över 0.8 vilket betyder att det är en stor effekt som är mycket högre än vanlig lästräning.

Träningen är ingen universallösning utan en metod som rätt genomförd hjälper många. Maj-Gun betonar klokt att träningen måste utvärderas och om eleven inte utvecklas med träningen ska man undersöka andra möjligheter. Hennes forskning visar dock att många elever lyckas utveckla sin läsförmåga med metoden.

Metoden är enkel att genomföra och består av övningar i ett datorprogram. Programmet ställer in sig efter hur eleven lyckas och ökar eller sänker kraven i förhållande till vad eleven presterar. Träningen bör ske helst dagligen i 20 minuter i en tremånadersperiod. Men även två gånger i veckan gör skillnad. Dock inte lika stor skillnad. Träningen går ut på att eleven övar upp en ortografisk läsning där helheter av ordet blir automatiserade minnen och eleven kommer bort från en omständlig ljudningsprocedur. När läsningen är automatiserad frigörs utrymme i hjärnans frontala för att tolka språk och därmed öka läsförståelsen. Avkodningen har starka samband med en god läsförståelse även gällande högstadieelever berättade Maj-Gun. Näst efter avkodning kommer ordförståelse.

MG-metoden är en insats på vetenskaplig grund som kan erbjudas elever som visserligen har knäckt läskoden men däremot ännu inte automatiserat läsningen. Elever bör komma bort från ljudandet av frekventa ord i åk 2 berättar Maj-Gun. Detta skulle kunna vara en markör, vilken kan upptäckas både med hjälp av ett avkodningstest eller med hjälp av bedömningsstöd. Avgörande är att man vet vad man letar efter och vet hur man ska möta behovet av träning. Utvecklas inte eleven med erbjuden metod kan man efter utvärdering förstå att det inte var rätt metod för denne elev. Allt måste som vanligt noggrant utvärderas.

Håller du med om att det vore bra med en insatsgaranti? Om eleven inte klarar att bli flytande läsare med hjälp av den vanliga undervisningen bör eleven erbjudas en annan insats och gärna så fort som möjligt för att inte misslyckanden ska uppstå!

Referenser:

Johansson, M. G. (2010). Datorträ n ing i läsflyt och stavning: analys och utvärdering av fixerad och resultatstyrd flash-cardexponering (Doctoral dissertation, Umeå University, Department of Psychology).

Høien, T., Lundberg, I., & Karlsson, M. C. (2013). Dyslexi: från teori till praktik. Natur och kultur.

Ziegler, J. C., & Goswami, U. (2005). Reading acquisition, developmental dyslexia, and skilled reading across languages: a psycholinguistic grain size theory. Psychological bulletin, 131(1), 3.

Van den Boshc, K, Van Bon, W.H.J. & Schreuder, R (1995) Poor readers´decoding skills: Effects of training with limited exposure duration. Reading Reserach Quarterly. 30, 110-125.

Wentink, H. (1997). From graphemes to syllables. The development of åhonological decoding skills in poor and normal readers. (Doctoral thesis). Nijmegen University

Inlägget först publicerat på Englar bloggar 171216

Vetenskap och real life!

Hur får vi det att hänga ihop, som min kära specialpedagogkollega Åsa frågade sig efter ett utav mina tidigare blogginlägg.

Idag har jag haft förmånen att få lyssna på just ett sådant gott exempel som synliggör hur man skulle kunna få det att hänga ihop. Caroline Nagy, nyligen Licputerad forskare inom utbildningsvetenskap, berättade på FoU i Ängelholm om sina resultat och lärdomar från sin avhandling ”Fler bråk i matematiken”. I sin licentiat-uppsats, som är en aktionsforskningsstudie, har hon kunnat synliggöra att undervisningen i bråk från förskolan till åk 9 inte leder till den kunskapsprogression som vi mattelärare och specialpedagoger är intresserade av att bidra till. Tillsammans med lärare kartlade hon elevernas resultat. Genom intervjuer med förskolebarnen och med tester av grundskoleeleverna skapades ett resultat som analyserades i ett för forskningen skapat arbetslag med lärare från förskolan till åk 9. Där fick lärare och forskare syn på att eleverna hade missuppfattningar om bråk vilka höll i sig och såg ungefär likadana ut under hela skoltiden trots undervisning. I studiens arbetslag skapade man lektioner tillsammans som en lärare därefter genomförde i sin årskurs. Lektionen filmades av forskaren och analyserades tillsammans i arbetslaget. Med hjälp av detta underlag fick man syn på att undervisningen inte tillräckligt underlättade för eleverna att förstå bråk utan istället för att underlätta verkade befästa de missuppfattningar som eleverna redan hade. Studien gav möjligheter att förstå att detta problem finns inom matematikundervisningen och att det möjligen kan finnas inom alla ämnen i skolan och inte enbart i matematik.

Mina reflektioner efter Carolines intressanta föreläsning om sin studie är att vi mer noggrant behöver granska och utveckla den undervisning vi erbjuder elever och istället för att ensidigt bedöma elevernas kunskaper, bedöma och utveckla undervisningen. Carolines modell med en slags årskursarbetslag på tvärs, något som ser ut som de ämnesgrupper som tidigare fanns i vår skolas kontext, skulle kunna vara ett forum att använda sig av med den metod som Caroline använt i studien för att jobba med detta i återkommande cykler.

En cykel för utveckling av undervisning:

Elevernas kunskaper kartläggs med hjälp av kunskapstest för att få syn på vad de kan.
Resultatet analyseras i arbetslag med lärare som undervisar i ämnet, men med behörighet och uppdrag i olika årskurser.
Lektioner planeras tillsammans och genomförs därefter av ansvarig lärare och filmas.
Filmen analyseras i arbetslaget vilket leder till att lärarna får syn på brister och möjligheter med undervisningen.
Elevernas resultat kartläggs igen med hjälp av kunskapstester.

Det är ett omfattande arbete som i så fall ligger framför oss. Men en sådan fördjupning av skolans arbete skulle kunna innebära att vi genom ett systematiskt och vetenskapligt arbetssätt i vår praktik utvecklar och förbättrar undervisningen. Syftet skulle vara att skapa kunskap som professionen har nytta av. Det skulle kunna beskrivas som ett skolutvecklingsarbete som baserat på vetenskaplig grund och genom ett långsiktigt och väldokumenterat arbete kan bidra till att beprövad erfarenhet över tid skapas.

Om man kopplar tillbaka till Carolines studie skulle metod för att undervisa om bråk med en progression som leder till ett bättre resultat kunna dokumenteras och bli till ett minne för skolans lärare som därför kan bli bättre och bättre på att undervisa om bråk.

Detta kan vara ett sätt att få ihop vetenskap med Real Life, eller vad säger du Åsa?

Inlägget först publicerat på Englar bloggar 171212

Lyckas du engagera alla elever i ett grupparbete?

Inkluderande undervisning – specialpedagogens skolutvecklingsuppdrag!

En av de roligast arbetsuppgifter som jag kan få som specialpedagog är att medverka till att undervisning utvecklas för att bli mer inkluderande och passa fler elever.

Jag önskar att vi pratade mer om undervisning som leder till att många elever lyckas. Likaså att vi prövar mer systematiskt när vi försöker förändra undervisningen för att anpassa och skapa möjligheter för fler elever att lyckas.

I den forskarutbildning som jag ingår i studerar vi för tillfället metoder för att bedriva skolutveckling på vetenskaplig grund. En uppgift är att organisera för och leda en forskningscirkel.

En forskningscirkel är tänkt att vara lite mitt emellan akademin och praktiken och att de båda perspektiven ska kunna gifta ihop sig. Det är inte forskning i regelrätt bemärkelse men det är heller inte helt och hållet praktik. Frågan man vill undersöka i en forskningscirkel ska vara hämtad från praktiken. Ny kunskap ska tillföras från vetenskapligt håll både vad gäller systematiskt och kritiskt arbetssätt men också kunskap från forskningsöversikter och vetenskapliga artiklar om metoder och hur andra prövat att lösa problemet. Gruppens möten används till att deltagarna med viss regelbundenhet kommer vidare i den fråga man vill undersöka genom att läsa, prova, reflektera och skriva tillsammans. Ledaren för en forskningscirkel i detta fallet bör ha en koppling till universitet eller högskola på något sätt.

Behovet att implementera och undersöka arbetssätt som inkluderar fler elever är en fråga som vi specialpedagoger ofta brottas med. Är det möjligt att ge lärare stöd i att hitta arbetsformer där fler elever lyckas? Att istället för att hamna i arbetsprocesser där elever formuleras som svaga och till viss del svåra att få att fungera i den ordinarie undervisningen, hitta arbetsformer där fler elever är aktiva, självständiga och klarar av skolarbetet.

Kooperativt Lärande (KL) är en metod som använts internationellt med goda resultat kopplat till en variation av elever (Putnam, 2012). Det är en metod där elever utvecklas socialt och känslomässigt tillsammans med sin kunskapsutveckling. Själva arbetssättet är strikt lärarlett men till största del elevaktivt. Eleverna arbetar i förutbestämda strukturer där alla vet vad, hur och när arbetsuppgiften ska göras. Man arbetar i grupp och lär tillsammans. Alla strukturer bygger på fyra viktiga principer som alla måste finnas med.

På Strövelstorps skola har vi startat en forskningscirkel för specialpedagoger. Ett identifierat problem utifrån skolans elevhälsoperspektiv är att vi arbetar väldigt intensivt på reaktiv nivå gentemot individer. Alltså erbjuder en mängd insatser eller har problemlösande samtal när en elev har hamnat i svårigheter. Vi har som mål att öka andelen arbetstid då vi arbetar på förebyggande på gruppnivå. Ett sätt att göra detta är att bidra till att utveckla undervisningen. Därför har vår cirkel startat med att utifrån ett inkluderande synsätt undersöka hur vi i samtal, genom aktioner tillsammans med lärare kan prova den metod som heter kooperativt lärande. Kooperativt lärande som metod bygger på sociokulturell teori och utgår från att vi lär oss i aktiviteter tillsammans med andra. Metoden är beforskad internationellt och många studier har kunnat visat positiva effekter både på elevers sociala och kunskapsmässiga utveckling. Metoden är därför mycket intressant att prova utifrån de behov som skolan har identifierat.

I forskningscirkeln kommer vi att studera litteratur (Kagan & Stenlev, 2017), välja strukturer ur kooperativt lärande att prova tillsammans med intresserade lärare i skolans olika klasser. Vi hoppas kunna se förändring gällande elevers deltagande och aktivitet i grupparbete och kommer att undersöka detta genom att se och höra hur elever och lärare uppfattar elevers deltagande och aktivitet när de arbetar i en struktur från kooperativt lärande. Som underlag i vår forskningscirkel kommer vi att använda videofilmade delar av lektioner. Vi kommer också att hålla fokusintervjuer med elever och lärare som deltagit.

Det finns en mängd bra info att läsa om kooperativt lärande på bloggarna:

Referenser:

Kagan, S., & Stenlev, J. (2017). Kooperativt lärande : samarbetsstrukturer för elevaktiv undervisning: Lund : Studentlitteratur, [2017]

Putnam, M. (2012). Perspectives: Are We Asking the Right Questions? Change: The Magazine of Higher Learning, 44(1), 60-63.

Inlägget är först publicerat på Englar bloggar 211110

Skola på vetenskaplig grund

Debatten kan stundvis bli ganska hård vid skolfrågor i Sverige och när det gäller utbildningsforskning likadant. I somras bemötte min handledare Pernilla Nilsson (professor i naturvetenskapens didaktik) Inger Enkvist (professor i Spanska) då Enkvist i stor dagstidning kritiserat den svenska utbildningsforskningen för att den till allra största del handlar om, enligt henne, annat än det som kan göra skillnad i klassrummet för elever. Nilsson bemötte detta och lyfte fram många goda exempel på praktiknära forskning som handlar just om undervisning. Det var bra gjort!

Som kommundoktorand lever man i två världar, både tillsammans med elever och lärare på sin skola men också som forskarstudent på väg att lära sig vetenskapliga metoder som ytterligare ska bidra till lärares och elevers lärande. Ett syfte med kommunfinansierad forskarutbildning är att forskarstudenten under utbildningen men framför allt efter examen ska kunna tillföra kommunen kunskap om forskningsresultat och genom att arbeta i processer för att utveckla det vetenskapliga arbetssätten i undervisningen. Denna veckan är jag på en form av omvärldsbevakning på den Internationella konferensen om Science

Education (naturvetenskaplig undervisning) ESERA i Dublin och har haft förmånen att själv presentera min forskning men också fått höra på både avslutade och pågående intressanta forskningsprojekt.

Det finns en mängd forskning, både svensk och internationell vars resultat kan berika lärandet och undervisningen i den svenska skolan. Väldigt förenklat skulle jag vilja peka på några varianter av detta.

I Sverige är aktionsforskning en stark trend för att utveckla det vetenskapliga förhållningssättet i klassrummen. Vi håller på att skapa ett vetenskapligt förhållningssätt där vi som lärare granskar och utvecklar oss själva medan vi arbetar i klassrummen med elever.

Learning studies är ett annat vanligt vetenskapligt arbetssätt där lärare utvecklar lektioner genom planering, analys och förbättring av lektioner i några cykler. I denna form mäter man också effekter på elevers lärande och ser om man kan förbättra lektionen så att elevernas lärande blir ännu bättre.

Ännu ett sätt är att prova olika insatser/metoder, exempelvis för läsinlärning för att försöka hitta och utveckla metoder som bidrar till effektiv undervisning. I denna typ av studier mäter man elevers lärande före och efter insatsen och för att man ska kunna jämföra med andra metoder har man ofta kontrollgrupper att jämföra med.

En fjärde viktig väg, som jag ser det, är att använda sig av svensk och internationell forskning och implementera och pröva det som andra kommit fram till är effektivt för elevernas lärande. Det krävs omvärldsbevakning och systematiskt arbete för att kunna avgöra om det finns mer effektiva sätt än andra.

Några av de spännande exempel på värdefull forskning som jag haft förmånen att lyssna på här på ESERA skriver jag kort om nedan.

Marianne Ödegård från Oslo universitet berättade om goda möjligheter att använda elevernas egna redskap i undervisningen. Hon hade undersökt elevers uppfattning och lärande i en problembaserad undervisning i NO där elever hade använt snapchat för att kommunicera i problemlösning. Resultatet pekade på att elever kände sig mycket mer delaktiga och autentiska när de fick använda de redskap som de är förtrogna med. Min reflektion är att vi på många håll i svensk skola går motsatta vägen och stänger denna möjlighet och eleverna lämnar ifrån sig telefonerna under skoldagen. Vi gör det med ett gott syfte, att bringa ordning men jag undrar om det inte är ett beslut grundat i fel slutsats och att ordningen i stället har med något annat att göra som kan beskrivas inom begrepp som ledarskap i klassrummet eller auktoritetsproblem.

Språkets vikt för lärande har flera forskare lyft fram och i ett symposium “Integrating approaches to literacy in science learning: Making the sum greater than the parts”. Diskutanten Brian Hand från University of Iowa betonade talarnas gemensamma fokus på språket och nödvändigheten för lärare i NO att vara medvetna om språkets kognitiva betydelse för lärandet i NO. Kan man krama hjärnan (squeese the brain) med knepiga frågor så att eleverna verkligen måste tänka, prata och “förhandla” både med sig själva och andra, underlättar det för elever att utvecklas och lära. Mustigare multimodala arbetsuppgifter och explicit undervisning för att elever ska få struktur på sitt arbete är av vikt. Skrivandet är välgörande som meningsskapare. Vi skapar mening medan vi skriver menade de och det stämmer väl överens med egen upplevelse. Fyra studier presenterades som visade på att dessa aspekter påverkar elevers lärande i NO.

Motivation, struktur och självständighet Haydee De Loof med flera från Antwerpen hade gjort en mycket intressant studie gällande elevers motivation. “Theachers´ motivating style and engagement and motivation in STEM” heter studien. Man hade gjort systematiska observationer av elever i undervisningen och såg starka samband mellan lärares struktur på undervisning och elevers motivation. Man såg också att elever som självständigt klarade sina uppgifter var mer motiverade att arbeta. Inte så konstigt men viktig kunskap när vi lärare planerar. Struktur i klassrum och på uppgifter kan man ju verkligen påverka och likaså kan vi tänka kring arbetsuppgifter och försöka skapa uppgifter där elever inte behöver hjälp för att klara uppgiften.

Om ett intressant sätt att dra nytta av läxhjälp talade, Ugo Collard-Fortin från Universté du Québec. I studien hade de använt läxhjälp som kommunikation till lärare om vad elever har svårt för och för att vidareutveckla undervisningen för att förebygga dessa svårigheter. Det som elever frågar mycket över måste vara det som behöver utvecklas i undervisningen, och därför skedde ett samarbete mellan lärare och läxhjälpare för att utveckla undervisningen. Det låter i mina öron som ett klokt sätt att få dubbel effekt av läxhjälp! Det blir ett lärande för både lärare och elever.

Mest har jag valt att gå på de paper sessions som jag kan ha nytta av i min egen forskning. Idag ska jag gå på ett symposium som handlar om olika forskning med hjälp videofilmade lektioner. Det kommer säkert att ge mig massor! Två intressanta dagar kvar!

Inlägget först publicerat på Englar bloggar 170824

Så var det dags för den första internationella forskarkonferensen!

ESERA-konferensen arrangeras vart annat år sen 1995, varje år på nytt ställe, i år i Dublin och nästa gång 2019 kommer den att gå av stapeln i Bologna Till konferensen kommer forskare från hela världen med Naturvetenskap i skolan som intresse. Det är världens största konferens gällande Science Education.

Till en forskarkonferens ansöker man om att få tala. Man får skicka in ett paper, ett halvår i förväg, som därefter bedöms av två olika forskare. Om papret duger och passar in på konferensen bjuds man in att antingen presentera sin forskning i en föreläsning med dialog efter presentationen eller för att presentera sitt arbete med en poster. Man kan också ansöka om att bidra i ett symposium tillsammans med andra forskare.

Idag har jag för första gången presenterat mina resultat på ett språk som inte är mitt modersmål. Spännande, kittlande och väldigt bra för självförtroendet!

Att gå en forskarutbildning är lite som att ta ett körkort, att lära sig något helt nytt, ett nytt sätt att fungera på. Att vara en del av detta sammanhang är en ynnest. När man presenterar sin forskning för andra forskare har alla ett gemensamt intresse av att göra den bättre. Därför förhåller sig de som lyssnar alltid kritiska så att de kan komma med kommentarer och frågor som gör att forskaren kan förfina, förändra och förbättra sitt arbete. På det sättet blir man gemensamt intresserad och ansvarig på ett sätt även som deltagande lyssnare.

Det är också enormt intressant att som lärare och specialpedagog, intresserad av att hjälpa andra, elever och lärare att utvecklas och lära, själv få sitta i den lärandes utmanande position och på nytt få erfara hur det känns att inte kunna, att få feedback och bli bedömd av andra. Man kan säga att forskarkollegornas kritiska frågor är en form av formativ bedömning. Den är kritisk men med syfte att man ska få syn på var man är och att man kan komma längre och utveckla sin text ytterligare. Frustrationen man känner när man inte riktigt kan svara är stor, men glädjen blir desto större när man får till texten och den blir ännu tydligare och bättre.

En härlig känsla är att själv ha presenterat redan första dagen och nu kan ägna resten av veckan åt att lyssna och förhålla sig till andras arbete. Även denna position bidrar till ens eget arbete. Medan man lyssnar på andra och förhåller sig kritisk och intresserad kommer man också på olika aspekter som kan bidra till ens eget arbete. Redan har jag hunnit lyssna på flera intressanta forskare, ett exempel är Marianne Ödegård, professor i vid Oslo Universitet, som talade om hur elever som får använda snapchat för att skapa berättelser i ett undersökningsbaserat lärande känner sig mer delaktiga och autentiska. Hon menade att vi har en hel del att lära när vi lyssnar in hur elever upplever det.

Min studie handlar om att få syn på sin undervisning bland annat genom att höra hur eleverna uppfattar den. Att se sin undervisning genom elevernas ögon bidrar till att man som lärare får syn på sig själv på ett annat sätt än förut och därmed också kan förändra och förbättra den utifrån just elevernas perspektiv.

Sciences Teaching Through the Lenses of Students är namnet på presentationen. Det är hittills preliminära resultat, men de pekar på att både lärare och elever utvecklar sitt metaperspektiv på undervisning genom att filma den, kunna titta på den i videoklubbar och reflektera tillsammans. Att få höra elever prata om sin undervisning gör att man vidgar sitt perspektiv och ens handlingar i klassrummet som är omedvetna kan bli medvetna och därmed möjliga att förändra och förbättra. Även eleverna gynnas på ett sätt eftersom deras metakognitiva förmåga troligen utvecklas när de de pratar om lärarens handlingar. När de vet mer om dessa har de troligen lättare att tillgodogöra sig den.

Inlägget är först publicerat på Englar bloggar 170822

Mångfald och utmanande undervisning med förskoleklassen i centrum!

Jag håller som bäst på att förbereda mig inför några föreläsningar inom kursen Mångfald, rättvisa och stöd till lärande, som ges på ämneslärarutbildningen vid Lunds Universitet! Jag har fått frågan om att bidra i kursen eftersom jag ingår i en forskarskola CSiS (Communicate Science in School) vid universitetet men främst (hoppas jag) för min erfarenhet och kunskap inom det specialpedagogiska fältet. Medan jag förbereder mig slås jag av hur mycket man behöver kunna som lärare för att kunna möta en mångfald av elever. Att möta elever i skolan på ett konstruktivt och rättvist sätt innebär att man behöver kunna möta en stor variation av behov. Eller hur? Det är vi väl medvetna om. Men hur gör man då? Det finns inte några enkla och tydliga svar tyvärr.
En av specialpedagogens roller är att kunna hjälpa lärare att utveckla sina instrument och tänka kring just detta dilemma. Vad finns det för behov? Hur möter vi bäst detta behov? Utifrån detta perspektiv känns det utmärkt att kunna komma in och bidra lite redan i lärarutbildningen.

Som specialpedagog, skolutvecklare eller lärare gäller det att navigera mellan olika insatser och nivåer av utvecklingsarbeten. Till min hjälp brukar jag använda följande figur för att sortera i nivå och aktivitet. Det finns en hälsofrämjande nivå där vi arbetar med insatser utifrån kunskap om vad som bidrar till god utveckling för många. Det finns till exempel en del vetenskapligt stöd för metoder och insatser på både individ-, grupp- och organisationsnivå. På den förebyggande nivån finns de insatser som riktas gentemot en identifierad risk. Och slutligen den reaktiva nivån med insatser som ska möta de problem och svårigheter som vi är mitt uppe i.

I denna text skulle jag vilja prata lite kring insatser som ligger inom Förebyggande arbete på individ- och gruppnivå. Det handlar om att göra tidiga satsningar, satsningar i förskoleklassen.

Vi känner till, och det är också vetenskapligt beskrivet, vikten av att elever lyckas i skolan. Att skolan är viktigt och att den kan vara hälsofrämjande är väl känt. Det finns t o m studier som visar att mängden akademiska poäng korrelerar med livslängd (Boman, 2016). Vi vet också att det är av stor vikt att lyckas tidigt i sin skolgång. Att lära sig läsa ihop med sina klasskamrater i första klass och att redan från första början förstå matematikundervisningen främjar senare skolgång (Bailey, Siegler, & Geary, 2014). Den andra sidan av myntet är att det tyvärr finns risker med att elever misslyckas under de första skolåren. Det kan leda till sämre resultat längre fram. Alltså är det angeläget att arbeta förebyggande för att se till att fler elever lyckas i skolan under de första skolåren.

På Strövelstorps skola arbetar vi med systematisk uppföljning gällande elevernas läs- och räknefärdighet. Vi använder, som komplement till lärarnas bedömning, bland annat standardiserade tester för att följa hur vi lyckas med vår undervisning gällande de basfärdigheter som är nödvändiga att erövra. Vi har två större uppföljningar under läsåret och analyserar resultatet i därpå följande resultatdialoger med syfte att identifiera behov och bidra till våra möjligheter att vidga våra perspektiv och utveckla undervisningen. I resultatdialogerna ifrågasätts, synliggörs och problematiseras resultat och metoder. Vi har möjlighet att pröva och ompröva våra arbetssätt och kan långsiktigt skapa en mer underbyggd och beprövad erfarenhet.

Med utgångspunkt i kunskap ovan samt ett identifierat behov har vi bestämt två satsningar i förskoleklassen under läsåret.

Den första handlar om att hela elevgruppen får en strukturerad matematikundervisning helt skräddarsydd för förskoleklassen. Metoden ”Tänka, res onera och räkna i förskoleklassen” är framtagen och utvecklad inom ramen för NCM av Görel Sterner med flera och utvärderad med mycket gott resultat (Sterner, Helenius & Wallby, 2014).

Den andra satsningen är att erbjuda elever extra möjligheter att utveckla den språkliga medvetenheten med hjälp av en multisensorisk läsmodell som är framtagen av Anna Aldenius Isaksson (Bøg & Dietrichson, 2016). Båda dessa projekt ingår i ett större sammanhang där olika forskare tittar på effekterna insatserna.

Som kommunlicentiand och specialpedagog på Strövelstorps skola är jag särskilt intresserad av att bidra till att skolans insatser ges med utgångspunkt antingen i att de är beforskade med gott resultat eller att bidra till att de blir beforskade. Att utveckla skolan på vetenskaplig grund är en mycket viktig väg att gå. Det kommer jag att fortsätta arbeta hårt för! För mig innebär det inte att man letar efter det rätta svaret eller den enda rätta metoden, utan jag menar att man ska använda den kunskap som finns och pröva den i den egna praktiken på ett systematiskt och kritiskt sätt.

Just nu bygger vi en stark grund där förskoleklassens arbete blir mycket viktigt för vår skolas möjligheter att hjälpa alla barn och elever att lyckas i skolan.

Referenser
Bailey, D. H., Siegler, R. S., & Geary, D. C. (2014). Early predictors of middle school fraction knowledge. Developmental science, 17(5), 775-785.
Boman, F. (2016). Breaking the vicious circle : studies on the interplay between mental health and school achievement among students in the first years of primary school in Sweden: Malmö : Department of Clinical Sciences, Malmö, Lund University, 2016.
Bøg, M. & Dietrichson, J. (2016). Utvärdering av Sofias lässtart – en multisensorisk läsinlärningsmetod för elever i förskole- och första klass. Rapport, Dietrichson Consulting AB.
Sterner, G., Helenius, O., & Wallby, K. (2014). Tänka, resonera och räkna i förskoleklass: Göteborg : NCM, Göteborgs universitet, 2014.

Detta inlägg är först publicerat på Englar bloggar 170109

Lära tillsammans!

Håller precis på att fördjupa mig i sociokulturell teori och läser ”Vygotsky and Research” av Harry Daniels. Det är en mycket bra bok där Daniels skriver fram olika tolkningar och vidareutvecklingar av Vygotskys teorier om hur lärande och utveckling sker i det sammanhang vi lever och verkar. Med denna boks innehåll surrande i bakhuvudet fungerar jag nu i flera världar och tänker utifrån alla de perspektiv och världar jag lever i, forskarstuderande, specialpedagog i grundskolan, farmor till två små fina barnbarn och mamma till unga vuxna som för inte allt för länge sen klev över från studentlivet till yrkesverksamma. Det är så tydligt att lärande och utveckling pågår överallt i dessa gemenskaper.

I skolans värld, vilken är den jag främst tänker skriva om här, sker lärande både hos lärare och elever och jag vill berätta om ett exempel där jag själv tillsammans med en kollega tyckte att vi fann ett bra arbetssätt som ledde till både lärande för oss men också tillinflytande och delaktighet för våra elever.

Eva som är min kollega och lärare i slöjd och jag som också heter Eva och är specialpedagog skulle göra ett projekt tillsammans där vi skulle lära oss lite om metoden aktionslärande och vi ville gärna göra något tillsammans. Vi är båda nyfikna och intresserade av våra respektive yrken och gillar det där med att förnya och förbättra arbetssätt för att skapa mervärde för våra elever.

Vi hade olika utvecklingsidéer och tänkte att vi skulle kunna samproducera nya erfarenheter i en gemensam aktion. Eva ville undersöka om hon bättre kunde få eleverna att greppa slöjdämnets innehåll genom att hjälpa eleverna reflektera över sin lärprocess med hjälp av strukturerade frågor till en loggbok. Själv funderade jag över om man inte i ämnet slöjd skulle kunna bidra till elevernas metakognitiva utveckling genom att med det konkreta hantverket hjälpa eleverna att få syn på sitt lärande genom reflekterande samtal.

Vi bestämde oss för att göra just detta och startade vår aktion som innebar att eleverna fick en loggboksförlaga vilken de använde för att få syn på slöjdämnet och sitt lärande och vi hade reflekterande samtal utifrån dessa frågor och elevernas arbeten.

Vi fann att både eleverna och vi hade nytta av arbetet. Vi fick syn på elevernas tankar och påverkades därför av dessa och förändrade och förbättrade våra insatser utifrån dessa erfarenheter.

Utifrån Harry Daniels bok om Vygotskys teorier om forskning prövar jag nu mina nya tankar genom att försöka sätta ord på vad det är vi har gjort utifrån detta perspektiv. Då skulle man kunna se det som att elever och lärare med hjälp av de artefakter som vi har använt (loggboksförlagor, reflekterande samtal) har utvecklat ny kunskap i samspel med varandra. Lärandet har skett mellan oss och inte enbart inom oss. Vi formar och blir formade i en ömsesidig påverkan.

Arbetet blev så lyckat att vi gärna ville dela med oss av våra erfarenheter genom att skriva en utvecklingsartikel för Skolporten. Där kan du läsa hela rapporten.

Vill du bara ha en liten glimt kan du titta på en filmsnutt där vi berättar lite.https://www.youtube.com/watch?v=ceMP41Y1Fhw

Blogginlägget är först publicerat på Englar bloggar 160510

Metakognitiv förmåga

Den metakognitiva förmågan är en avgörande förmåga för våra elevers lärande.

Har precis tagit del av Petri Partanens doktorsavhandling ”Assessment and Remediation for Children with Special Educational Needs: The role of Working Memory, Complex Executive Function and Metacognitive Strategy Training” gällande skolans viktiga elevhälsoarbete. Han skriver bland annat att metakognitiv förmåga är utvecklingsbar och kan stödjas och utvecklas i förskola och skola genom lärarens mediering inom ramen för det pedagogiska arbetet.

Detta är något som är väl känt i skolans olika pedagogiska professioner men goda exempel på hur man kan arbeta med detta är inte så vanligt förekommande. Därför vill jag gärna dela med mig av ett aktionsforskningsarbete som jag som specialpedagog gjort tillsammans med en slöjdlärarkollega.

slojd

Vi beskriver hur man i ämnet slöjd kan träna den metakognitiva förmågan hos alla elever, inte enbart träning för de elever som har särskilda behov. Det är viktigt att hitta arbetssätt som går att genomföra i en inkluderande miljö där alla elever kan utveckla sina förmågor tillsammans. Vi arbetade med loggbok för att synliggöra lärandet och med reflekterande samtal i grupp för att synliggöra elevernas tankar om sitt lärande i slöjd. Att reflektera över sitt lärande i ett ämne som slöjd har varit fantastiskt. Att eleverna har konkreta handlingar och arbeten att reflektera över gör att det blir mindre abstrakt. Vi som lärare fick på köpet ta del av elevers tankar om vår undervisning och kunde förändra den efter hand. Det blev ett arbetssätt som på det viset också ledde till ett ökat elevinflytande.

Konferens om matematiksvårigheter

Konferens om matematiksvårigheter – Kompetento den 14 -15 mars 2016

Idag har jag hållit en föreläsning om vikten av att göra systematiska undersökningar och analyser av hur undervisningen fungerar för våra elever. Detta är viktigt både vad gäller undervisning på universell nivå, alltså den som man genomför i en inkluderande miljö med alla men också den typen av insatser som man beskriver som anpassningar och särskilt stöd. Konferensen handlade om matematiksvårigheter och om hur skolan lyckas eller inte lyckas möta detta bekymmer. Jag var i gott sällskap med Torkel Klingberg, Madeleine Löwing, Görel Sterner och Marcus Björnström samt 250 lyssnande intresserade mattelärare, förstelärare och specialpedagoger.

Det som jag specifikt var inbjuden att tala om var en satsning på personliga tränare i matematik för elever som skolan inte lyckats hjälpa inom den vanliga undervisningen. För att undersöka effekterna genomförde vi PART (preventivt arbete tillsammans) ett försök med experiment och kontrollgrupp där experimentgruppen fick 30 minuters träning utanför skoltid, fyra dagar i veckan i 12 veckor. Träningen var skräddarsydd för varje elev och pågick i direkt anslutning till skoldagen i skolans lokaler.

Vi hade läst om olika försök i USA, Storbritannien och Canada och sett att de fått goda resultat. Men det är viktigt att prova i sin egen verksamhet och mäta effekterna i den egna miljön.

Försöket utvärderades av Åse Hansson vid Göteborgs Universitet och är du intresserad av att läsa hur det gick finner du rapporten här. Det gick bättre för experimentgruppen och vi fick signifikanta skillnader till vår stora glädje. Men vi såg också brister och förbättringsmöjligheter bland annat att insatsen skulle behöva pågå under längre tid. Eleverna saknade sina tränare vid den tredje så kallade eftermätningen och det erövrade självförtroendet hade dalat en aning.

Det som genomsyrade denna viktiga konferens var att det finns en stor variation av elever att möta i undervisning. En del av dem har verkligen specifika svårigheter men vi har också fler elever som misslyckas i matematik idag. Egentligen är det skolan och undervisningen som misslyckas. Vi behöver hitta dessa elever tidigt och helst av allt förebygga genom att arbeta konstruktivt redan i förskolan. Det framkom också en stor enighet om att elever behöver olika lång tid för att utvecklas och befästa sina kunskaper. Detta måste vi utveckla organisation och metoder för. Idag har alla elever vanligtvis precis lika lång tid på sig att utvecklas. För att lyckas behöver vi:

konferens matte

Personlig tränare i matematik

Vad har skolan för metoder för att hjälpa elever som inte lyckas i den ordinarie undervisningen?
Skolans arbetsrutiner är att:

Försöka göra anpassningar av den ordinarie undervisningen för att bidra till att eleven utvecklas bättre.
Göra en utredning av lärmiljön och hur eleven fungerar i undervisningen för att förstå om det är ett särskilt stöd som behövs eller om det räcker med extra anpassningar för att hjälpa eleven.
Om det är särskilt stöd som behövs ska detta formuleras och beslutas i ett åtgärdsprogram för att tydliggöra och säkerställa stödet.

Ett problem är dock att innehållet och metoderna som ingår i anpassningar och det särskilda stödet inte alltid bidrar till att eleven utvecklas på ett gynnsamt sätt. En del har erfarenheter av motsatsen och talar om att effekter av ett särskilt stöd också kan vara stigmatiserande och kontraproduktiva trots goda ambitioner.

2013 gjordes ett försök med att ge elever som halkat efter i matematik ett stöd som vi kallade personlig tränare i matematik. Vi gjorde en så kallad effektstudie om än i litet format och det visade sig att den gruppen elever som fick detta stödet utvecklades bättre än kontrollgruppen som inte fick det.
Eleverna fick individuellt anpassad träning i matematik fyra dagar i veckan, 30 minuter åt gången med en egen ”tränare”. Träningen skedde efter skolan och fortgick i 10 veckor. Den var väl strukturerad med egna korta delmål som uppnåddes och förändrades under träningen. Vi arbetade särskilt med att visa eleven utvecklingen genom att synliggöra med staplar, linjer och poäng. Nu har du lärt dig detta, nu går vi vidare till nästa mål osv.

PT schema

Läs gärna rapporten som är skriven av Åse Hansson, Göteborgs universitet vid pedagogiska och specialpedagogiska institutionen. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/39316